Nu när jag jobbar samtidigt som Jonna, går jag förbi henne och hon och jag promenerar tillsammans till jobbet. Jag går från mig kl 20:30. Kommer till henne kl 20:46.
Det har varit kallt i helgen. Minus 13 och minus 19. Trots det kläddes vi inte in i vår andedräkts frost. Det var mjuka nitton minus.
Igår på vår väg till arbetet gick vi en liten avstickare, vi skulle se på ett hus från andra sidan, på dess loftgångar i trä som ser ut som teaterkulisser ombord ett skepp med plats för kanoner. Pågrund av det hamnade vi på en bilväg där de vanliga stigarna en kunnat ta därifrån låg under meterdjup snö och innan det snövallar som reste sig över oss. Så vi valde att fortsätta längs bilvägen istället för att först bestiga och sedan pulsa. Gatlyktorna tog slut, vi gick in i mörkret. Jag hade reflexer och gick ytterst. Jonna förbannade att hon glömt sina. En buss kom mot oss, upplyst i rasande fart. Snön yrde kring den och när den drog förbi oss sög våra magar till. Det kunde där och då lika väl varit midvinter och vi knatat längs en liten landsväg i inlandet. Vi gick vidare, gatlyktorna dök åter upp, vägen blev gul och vi skyndade på lite generade att vi gick där, ca 50 meter bort från en cykelväg som låg på en höjd. En bil brände förbi, vi hoppade upp på den hårt knastriga grusiga snövallen. Vi gick ner igen när bilen passerat och såg en öppning längre fram att ta oss upp på cykelvägen. Ca tio minuter senare, kl 21:27, klev vi in på vårt arbete, skrev våra koder och låste upp våra brickor, vi gick de fem trapporna upp, bytte om, gick ner till våning tre, drack te och pratade med våra kollegor innan vi skildes åt och gick till våra våningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar