Somnade. Gick med munskydd i en korridor, hörde röster som skrattade från en öppen dörr. Klev in. De tystnar. En tandsköterska med mjuk kropp i vita kläder, en slarvig blond tofs och munskydd satt framåtlutad över ett bord. En tandläkare, med rak bred rygg, en hals med hud jag ville ta på och svart hår på sitt huvud satt vid en dator. Även han i vita kläder och med munskydd. Jag sätter mig i tandläkarstolen och han börjar hissa upp den. Upp upp upp far jag. Närmar mig taket nu och ingen av dem ser åt mig, de sitter tysta där nere och höjden gör mig knäsvag och rädd och min röst finns inte, så som alltid i folks mardrömmar, jag vaknar och ligger åter i mörkret i min säng. Hjärtat pumpar och jag är klarvaken. Sov kanske 10 min, kanske mindre. Förbannat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar