Går med påsen som är full av nerkissad och nerbajsad kattsand. Går ut på gården, dagen är krispig och kall och solig. Jag har mina smutsiga mjukisar, de jag lever i här hemma, har en stumt varm fleece tröja jag fått av mina systrar, så att vi alla tre ska ha likadan.
Ute på gården kommer hen emot mig, hen är kort och späd, med svart hår under en svart luva, en kamoflagejacka och smala svarta jeans. Hen kramar hårt en förpackning nyponsoppa och hooden är lite öppen. Hens kinder är rosiga, näsan lika rosig den. Hyn vit. Blicken plågad och hållningen frusen. Den lilla människan ser ut som mina fördomar om Norrbottnisk ungdom. Jag tänker att hen säkert lider lika mycket i värme som i kyla. Att istället för en blottad hals i kylan svettas hen i samma smala jeans en varm sommardag.
När jag slängt påsen med kattsanden vänder jag tillbaka mot min port. Ur den kommer en ung man med en jämthund. Jag tänker att jag ska bli kär i en reslig karl med en jakthund, att det vore perfekt för mig, ett intresse jag inte väntas dela, en vacker hund jag får klappa men slipper sköta, gott kött och tider ifrån varann. Men hans min är stängd, han nickar inte ens åt mig. Han har rynkat sin näsa och när jag kommer in genom porten känner jag stanken min kattsands-kiss-och-bajspåse lämnat efter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar