Trollet.

Någon gång igår förmiddag matade någon in 24 kommentarer på min Instagram. Under olika bilder. De flesta var otrevliga, så de fick de som hade en snällare ton att verka sarkastiskt menade. Kommentarerna gick mest ut på att förklara att jag var gammal, såg ut som en gris, något om min äckliga fitta och att jag var äcklig.

Nu blev jag inte särskilt upprörd, kanske aningens upplivad, iaf trodde jag att det var det jag blev. För jag tar inte åt mig, ser inte hur jag skulle kunna se ut som en gammal gris, tänker att den som orkar scrolla igenom alla mina bilder och sen sitter och blir förbannad över dem måste leva ett liv som är rätt piss, eller har en kall rå humor.

Men när jag innan jobbet skyndar ner till Ica så möter jag en man som skyndar ner för trappen och in i hissen. Jag bor en trappa ner, huset står i en sluttning, så entreplan ligger en trappa upp från mig. Jag begriper inte vad mannen gjorde, varför tog han inte hissen från entreplan, varför skynda ner, var inte detta skumt. Jag grunnar och jagar upp mig. Trollets kommentarer hade lagt en orolig grund i mig, fått en skymt av att någon vill mig illa.

Fantasin skenar medan jag går i det fuktiga mörkret gatan ner till ICA. Att han velat mig illa, men när jag kom ut ur min dörr så bröts hans plan och han som inte hade någonstans att ta vägen tog till hissen som flykt. Att när jag skulle komma hem efter handlingen skulle han ha brutit sig in hos mig och slaktat katterna och skrivit gris på väggen, som när Sharon Tate blev mördad i Augusti 1969. När jag vänder åter, tar trappen ner, så spanar jag, försöker se om någon står gömd under den, eller bakom något av hörnen som leder till den lilla korridor min lägenhet ligger i. Men ingen finns där, ingen stormar fram likt Norman Bates i Psyko med en kniv redo att hugga ner mig. Sätter nyckeln i dörren, katterna möter mig som vanligt. Jag spanar runt, fortfarande orolig att någon ska ha gömt sig någonstans. Lugnet sprider sig. Jag andas ut.

När jag strax efter knatar till arbetet så slår det mig, att hissen alltid står på min våning, det är dess utgångsposition, att han nog istället för att trycka upp den till entreplan och vänta en stund funnit det smidigast att skynda ner till den och ta den upp till sin våning, jo, så måste det vara.