Hon vill åka till havet och se solen gå ner. Hon är på besök, hon bor i inlandet, i en by som sades vara så ful att fåglarna flög upp och ner för att slippa se. Vi tar hennes bil, vi kör ut, mot Homlsund och revet, en sandstrand mellan sommarstugor som vuxit och blivit flotta villor.
När vi åker hem, efter att ha ätit på restaurang Kajutan, efter att ha sett på den bolmande röken ur fabrikerna, fabriker som tornat upp sig likt hotfulla vackra drakar, som ligger där och bidar sin tid och pyser ur sig rök, så tar hon vägen på andra sidan älven, Obbola och Teg-sidan. När helljuset slås på bild världen svartvit. Himlen svart över oss, vägen och den kantande skogen gråvit. Men möten kommer och helljuset slås av och då ligger himlen mörkt blå över oss igen, då anas grönt i det mörka och vägens asfalt är inte längre blekt vitgrå, utan svart under oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar