Fotar vintern med min frusna hand. Ställer ner den fulla matkassen, letar reda på kameran, samma procedur med jämna mellanrum, tänker att varje bild ska bli den sista. Möter folk som pratar alla de språk, tyska, knaglig engelska, persiska, franska, något kinesiskt språk, m.m. Alla strömmar de från universitetet. I mörkret. I par. Där går jag i motsatt håll som en turist i min egna vana vinter helt häpen över något de inte verkar se.