Det här är så bra. Första gången jag såg det här stannade allt. Vi hade druckit rödvin, Mysan och Anna sytt Fatsuits, jag hade träffat min Siames Miss Jones för första gången. Anna visade klippet och vi visste inte vad vi skulle säga till varandra efter det. Vi såg på varandra, skakade på huvudet, visade våra armar där håret rest sig, vi lät lite, typ ooooh, eller aaaah. Ja, allt blir ju fånigt när man ser något stort och försöker uttrycka det. Nu är Etta död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar