Så olikt mig, all denna frukt och grönt-prakten som tronar på köksbänken. Men jag kanske ska akta mig, en vän fick en gång sträv knottrig hy av c-vitaminen. Så sa läkaren till henne. Typ en överdos.

Går upp tidigare. Har lagt på en halvtimme, för jag snoozar. Nu ger jag mig två timmar att vakna, fixa frukost, sminka mig, äta frukost och komma till jobbet. Nu har jag lugna mornar. Jag gillar lugna mornar så himla mycket.

Saul Bass title sequence - Walk on the Wild Side (1962)

Har idag rast mellan 12:30 och 16:15. Då går jag hem. Går igenom papper, upptäcker en läkartid och en provtagning som måste bokas innan. Hänger med siameserna. Kokar pasta, vilket jag är mycket dålig på att göra, så den bränner fast och klibbar ihop. För mycket spagetti i för lite vatten är min slutsats. Sen äter jag pastan med en grå sås från igår. Grå för att det är färska champinjoner i. Jag dricker tomatjos.

Nu är det två timmar och 35 minuter kvar av min rast.

Jag har börjat göra saker. Inte bara jobba. Och ofta går jobb och häng ihop. Det är bra. Det känns som framåtrörelse liksom.

Åt middag med mormor. Hon sa: jag ska inte ta så mycket kött, det är ju inte bra, man kan få cancer i magen har jag hört, så du får ta resten. Det gjorde så att jag fick mer kött än mormor. Jag sa: men ska jag verkligen äta det då om det inte är bra.

Sen drack vi té och åt godisnappar jag köpt, som mormor kallade nycklar. Både mormor och jag tycker bäst om lakritsnapparna, men de finns inte i alla affärer.

Leopold gick i rask takt och pratade jobb i mobilen. Jag skyndade bredvid. Sen gick vi tillbaka en bit och satte oss på Nya konditoriet. Han drack hallonsoda, jag ett té som hette livsluft, vi delade på min bulle med ett håll fyllt av smör och kardemumma.

Vi handlade mat i en liten ICA, jag smet in i Victors lägenhet och hämtade peppar och olja, när jag satte nyckeln i hans dörr slog mitt hjärta fort, jag tänkte: nu stjäl jag, det var spännande, sen lagade Leopold middag. När vi ätit kom Victor. Han hade en barnhockeyhjälp på huvudet, jag förstod aldrig varför. Victor åt också mat.

Förra veckan hade vi julgransplundring hos mormor. Vi plockade ner granen, vi samlade ihop tomtar och ljusslingor, vi drack glögg och té. Mormor bjöd på bacon och dadlar, hon bjöd på en äppelkaka hon sa hon aldrig skulle baka igen efter att ha smakat den.

Igår gick vi i skogen. På stigar. Snötyngda småträd böjde sig över stigarna. Min kamera dog, batteriet tog slut. Vi mötte andra hundar, det var helt plötsligt fyra stycken som rusade fram och tillbaka längs stigen. En ruffsig en, en blandning mellan vorster och old english sheepdog, en slät liten en, kanske en vorster. Och så Fridas mammas två Salukis, Eddie och Molle. Vi gick på, hundarna höll farten, så ibland stannade de och pinkade eller luktade i andras pink. Efteråt drack vi té och kaffe, vi knäckte valnötter.

Etta James

Det här är så bra. Första gången jag såg det här stannade allt. Vi hade druckit rödvin, Mysan och Anna sytt Fatsuits, jag hade träffat min Siames Miss Jones för första gången. Anna visade klippet och vi visste inte vad vi skulle säga till varandra efter det. Vi såg på varandra, skakade på huvudet, visade våra armar där håret rest sig, vi lät lite, typ ooooh, eller aaaah. Ja, allt blir ju fånigt när man ser något stort och försöker uttrycka det. Nu är Etta död.

Ser detta och äter rosensmakande godis. Det är min kväll det.

Dagen var disig och tyst, utan färg. När jag gick till mormor hördes dämpat en plogbil. Det hördes fågelsång.

Vi hängde på Ålidhem centrum igår. Utan pengar satt vi utanför mataffärerna och såg på folk, vi fantiserade om att sätta oss på pizzerian, bakom glasfönstren i mörkret. Vi pratade och såg bekanta ansikten som fanns där i vår barndom när vi bodde på Ålidhem. Vi träffade nya bekanta vi bytte ord med.

Men innan vi satt oss kollade vi in det nya Ålidhems biblioteket. Vår gamla låg- och mellanstadieskola är ombyggd, nu har den även högstadium och fått ombyggda lokaler. Allt såg flott ut men vi mindes det gamla biblioteket som bokrikare, men där kan vårt minne ha bedragit oss.

Har sötsaksstopp sen några dagar innan nyåret. Det går sådär. En sen kväll som blivit natt öppnade jag en honungsburk och åt därur med matsked. Men jag har inte köpt något. De sötsaker som slunkit ner har varit bjudna. Nåja. Igår bröt jag även det. Fann Turkish Delight med rosensmak och naturgodis för 29 kr kilot. Köpte bara lakrits naturgodis, ganska mycket men för rålite pengar.

En bra dag tar slut nu. Men känslan inför det jag gör, det jag försörjer mig på ibland, är fortfarande så här.

Saul Bass title sequence - Cape fear (1991)

En arbetshelg tog slut igår. Och när den tog slut kände jag mig inte död. Den känslan var ny och välkommen. Hoppas så den håller i sig. Trött kan jag få vara, men flämtande hopplöst trött vill jag slippa.

Billie Holiday hade en hund. Den hette Mister och såg hård ut.

Första halvan av 2011 hade jag mycket långt vildvuxet hår. Det borstades sällan, det bara växte. Om jag inte klipper mitt hår kanske det är lika långt igen till våren 2013.

Hon var spanskmexikansk zigenare. Hon hade dansat på krogar och clubbar med sin far sen hon var barn. Som tonåring hamnade hon i Hollywood, fick heta Rita Cansino. Efter några småroller, efter byta av filmbolag satte sig några ner, studerade bilder av henne, kom fram till att hårfästet skulle ändras. Cansino byttes till Hayworth. När sedan Hollywoods favorit redhead, Ann Sheridan, började kräva mer betalt färgade man Ritas hår rött och gav henne Anns roller. Så blev Rita Hayworth en av de mest glamorösa och omskrivna moviestarsen på 40-talet.

Gilda (1946) - Gilda teases Johnny

Rita Hayworth är Gilda. De är tre som möts i Buenos Aires. Utan förflutet säger de till varann. I was born the day i met you, with no past, just future. Men det är lögn, två av dem har ett förflutet.

De pratar så fint, som en sång, filmen igenom. Ingen replik utan dramatik. Har sett den hur många gånger som helst, kan se den hur många gånger som helst. Ryser av sorg och välbehag each time.

Var hos tandläkaren denna kväll. 17:30 var min tid. Mycket bra sas det om mina gaddar. Mycket bra sas flera gånger. Inget rispande som ömmade i tandköttet, vilket jag saknade, vill att det ska kännas, men tips om tandborstning fick jag. Bra tips. Håll tandborsten som en penna, då minskar styrkan och jag minskar skadorna på ett redan sargat tandkött. Börja på olika ställen i munn, inte samma, för oftast är borstningen som ivrigast i början. Så det är deras tips till mig och nu mina till er.

Lyssnade på Placido Domingo sjungandes låtar från Italien. Tänkte det skulle passa som soundtrack till mitt pizzabak. Det passade finfint!

Ansjovis på pizza är min favorit, så jag köpte en stor burk. Full av hela ansjovisar visade det sig. Hela så pass att jag fick rensa. Jag svor och händerna, kniven och en del annat klibbades ner av fiskrenset. Den svarta sörjan i deras magar, av pillandet med att få bort skelettet. Halv burken orkade jag mig igenom.

Nu har jag ett bord fullt av pizzor men inget att lägga dem i. Och jobbar på att dränka den av ansjovissältans väckta törsten.