Dagdrömmer om en nybyggd mindre lägenhet högt upp i ett hus. Så högt upp att vintersolen når in. En lägenhet för unga, en första lägenhet med ful öppen planlösning, en för de med kapital och framtid, ett första steg på bostadsmarknaden.
Har ju min drömlägenhet, den jag bor i nu, kök och hall och vardagsrum och klädkammare och sovrum och badrum. En balkong. Stora fönster. Allt jag önskar. Alla saker jag har som jag nästan älskar, känner ett starkt band till, som kanske rotar mig, ger mig bas. Visst, den nås ej av solen mellan november och februari, jo, ibland, genom att reflekteras mot huset mittemot och in i min en kort minut under midvinterns gryningar.
Men jag dagdrömmer om att vara nån annan, nån som inte fyller 45 och aldrig kommer ha råd att köpa ett eget boende, utan vara den som har råd och kommer fortsätta ha råd att hugga för sig, tjäna pengar, prestera och utvecklas och som inte blir fäst vid saker, utan möblerar sparsamt och rotlöst, som bara ser ett hem som en hållplats på vägen. Som sitter där uppe i solskenet i en äggulegul soffa bland krukväxter och kala väggar en stund och sen iväg på nya äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar