Veckan gick och Putin invaderade Ukraina och vi blev alla bedrövade och rädda. En kollega kom på morgonen och sa att hon nu var lika rädd som barna. Med vänner raljerade jag över hur vi ska göra om Putin ger sig på oss. En vän fick höra av de polska hantverkarna som bygger nya lägenheter i huset hon bor i att Putin hatar Sverige. Sen skrattar vi skrämda åt hur chanslösa vi är och kan inte ta in vad livet nu blivit för människorna i Ukraina.
Solen nådde min lägenhet både i köket och vardagsrummet. Skuggan som rått i månader är över för denna gång.
Jag friterade kyckling och ryggsäcken som stod i köket sög åt sig all doft den kunde från frityroljan och har sedan följt mig till och från jobbet. Den sitter i ryggsäcken trots att den suttit på min rygg under timslånga promenader i minus 18 och plus 2 grader. Trots att den suttit på min rygg när snön föll blöt. När jag klev in på kontoret där jag ställt den på golvet slog frityrdoften mot mig. När jag hade den bredvid soffan jag satt i kom duster från oljan in i min näsa. Jag skämdes och tänkte att alla jag gick om och passerade med ryggsäcken till och från jobbet uppsnappade dess lukt.
Var med vänner ute och åt på operan igår. En konsert med Frida Hyvönen var i konsertsalen och när den var slut fylldes restaurangen av smala osminkat vackra naturliga blondiner klädda svart och jag kände mig svullen och vulgär. När bilder från middagen las ut på Instagram zoomade jag in på de av mig och blev rädd för min ledsna hud, mina allt mer skeva drag. När trängseln blev för stor och mina vänner ännu pratade om barn och familjeliv och jag var inte längre en del i samtalet blev jag orolig och svettig och flydde ut. Min vän fick ett tonfall när vi skildes åt som fick mig att skratta då jag inte visste hur jag skulle reagera, jag hörde berusning och självgodhet, ett överseende med den som fått vara med, den som ännu arbetar med det som var deras sommarjobb sent 90-tal. Gick en omväg i den skrovliga knastrande vårvinternatten. När jag kom hem skickade den vän jag hört självgodhet i rösten av sig och frågade om jag kom hem ordentligt. Hon skickade ett hjärta och jag svarade med ett hjärta. Hon satt på bussen hem.
Idag firade vi mamma, alla utom Agnes var där. Vi åt och pratade och det var fint.
Och Jussi kan ha blivit sjuk igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar