Måste vila hela tiden när jag försöker plugga. Efter att knappt läst den fråga jag ska svara på lämnar jag köket och datorn och lägger mig i en fåtölj i vardagsrummet och stirrar i taket. Vet inte vad jag tänker på, massa saker eller inget, kanske ligger jag där alldeles tom och matt och olycklig över att jag bara inte svarade på frågan och ännu har den kvar. Ibland ligger jag i fåtöljen tom och blank i en timme. Sen läser jag frågan igen och åter vill jag fly in i det tomma. Senaste uppgiften tog mig en dag. Dagen efter kände jag mig svullen i skallen och utan funktion. Kroppen hade blivit tung och ville bara lägga sig ner.
I fredags träffade jag en kurator. Han frågade om problemen märktes i mitt liv på fler sätt. Han sa inte problemen, han uttryckte sig försiktigt och vänligt. Jag svarade att mitt liv är och har inte varit mycket mer än arbete och vila de senaste 12 åren. Att jag ibland träffar vänner, men jag lever ensam. Jag berättade att jag gör film. Jag berättade om framgångarna med filmerna. Jag ville att han skulle veta det, att jag kan något, att mina filmer visas på festivaler. Att jag vunnit pris och pengar. Jag berättade att det senaste året är det enda år då jag lyckats hålla det städat kring mig.
Jag hatade att sitta där sårbar och förvirrad över mitt liv, att inte förstå och åter behöva hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar