Färgade håret. Ett nytt försök att slippa en markant utväxtkant. Rädd att jag nu ser ut som hon i Gone Girl när hon flytt och färgat över sitt lystriga blonda för en grådassig askbrun. Som att jag klätt ut mig till en grå mus. Klätt ut mig till omärkbar.
Min filmkarriär har gått i stå. Nä, vad vet jag. Den saknar flyt, den är som för alla andra hoppfulla som inte blir valda, majoriteten som inte ens blir mediokra. Grubblar över varför, hittar teorier om att jag inte är ung och vacker nog, 42 år och därför inte spännande, att jag bor i norr, i Västerbotten, att det är ointressanta miljöer, det nybyggda lägenhetsområdet "Nätter och dagar i juli" utspelar sig i. Min sorgsna komedi, en remake på kortskräckisen janabringlove.
Tänker också att mitt tåg gått, att jag aldrig kommer nå den nerv som de som blir valda lyckats nå. Jag är ljummen där de är en eld. Att ständigt vara en av de hoppfulla, en av de som fortsätter skapa utan att det betyder något för någon annan än en själv.
Just scrollade jag genom facebook och instagram. Tryckte gilla och hjärta på bekantas vars filmer blivit antagna till filmfestivaler, vars filmer och insatser blivit guldbaggenominerade.
Här är bild på mitt hår:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar