Idag fyller Tyra tio år. Tyra som ser elegant och stor ut på bilder, men i verkligheten är en mycket liten katt. Liten och mager och alltid med en aura av något eländigt, likt en strykarkatt i gränder i en tecknad film. En gatpojke som dribblar en konservburk istället för en fotboll, en smidig liten ficktjuv som polisen och bystiga tanter tar i öronen. Ett hopplöst charmtroll utan framtid. Men nu är Tyra en innekatt. En katt som jamar hest, som möter mig vid dörren när jag kommer hem, sittandes med huvudet på sne. Som kommer fram till mig när jag sitter på toa och sätter ena tassen på mitt knä och sträcker den andra tassen mot mitt ansikte.
Tyra har haft en hopplös mage i alla år, diarreer som kommit och gått, som nu i sommar bara kom och aldrig gick. Som gjort henne hopplöst hungrig då allt rinner ut i halva hennes kroppsvikt per dag. Som därför ivrigt jagar upp mig på morgonen när matskålen står tom, som frustar och tar sin tass och slår den mot min kind tills jag reagerar. Tyra som ska få komma till veterinären snart för att se om något går att göra.
Och jag som förbereder mig på att Tyra snart kanske inte möter mig i dörren. Inte jamar hest efter mera mat.
Men idag lever hon, idag är det ju till och med hennes födelsedag. Tio år, vilket är 62 kattår. Idag fick hon ostkrokar, för hon älskar ostkrokar. Hon slår lovar kring min skål med ostkrokar, så pass hastigt och envetet att jag slutat äta ostkrokar och bara köper småpåsar åt henne. Jag hällde upp några i en liten skål, hon kom ivrigt springande, hon skrek högt, hon ställde sig på bakbenen för att hinna åt skålen så fort som möjligt, innan jag ställt ner den på golvet, hon slängde sig över dem, de for ut över golvet, hon slickade och bet och höll fast dem med den ena tassen och tuggade och svalde. Fort var den lilla skålen tom.
Och jag låg på mitt smutsiga golv, av torkad kattmat fläckiga köksgolv, där en tom juiceförpackning låg, en bit matfolie, en tom Loka-flaska. Låg där och filmade Tyra äta med sin iver. Filmade en två minuters film. En film att ha för att minnas hennes mativer, hur hon slukar sitt favoritsnacks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar