I måndags efter jobbet vid 13:40 åkte vi till stockholm. Här i umeå regnade det och blåste och var höst. Det var Therese, Victor och jag. Vi skulle på möte med svenska filminstitutet, de ville prata med oss om våran film. Vi var nervösa. Dagen före hade vi suttit i ett eget möte som mest gick ut på att therese skulle få prata av sig sin nervositet, det var ett fint möte.

 I sthlm var det varma vindar och sol. Vi hamnade i ett kontor på filmhuset. Konsulenten pratade med oss. Vi log, vi sa saker, vi hoppades på att få pengar. Vi fick pengar, vi fick det vi sökt och kanske lite till. Resten av kvällen fick vi inte ur oss ett vettigt ord, vi log, vi dunkade varandras ryggar, vi kramades, vi sa saker som: så jädra bra, underbart, så coolt osv osv. Vi skålade i champange och jag fick äta råbiff. Johannes kom förbi och sa hej. Vi lämnade vår plats på uteserveringen, vi tyckte sthlm var magiskt denna gång, vi strosade i den tidiga skymningen och när mörkret föll lyfte vi och åkte hem till Umeå. Här blåste hårda vindar, en skakig landing, hålla i kjolen när jag klev av, frysa och bli blöt. Men så sjukt glad.