Dagen är över och jag hann bli rädd för satan. Det är något återkommande och galet i mitt liv, den här satansskräcken. Helt utan vett och förstånd drämmer den ner i mig och gör ryggen stel och hjärna dåliga att begripa det de nu vaksamma ögonen ser.

Denna gången kom satansskräcken över mig när jag förstod att min favoritförfattare kallade sig djävulens väninna . . .

Suck

Jag som var så glad tidigare idag.

ps. bilden är från när jag var glad och solen sken och natten var långt borta. Helt aningslös då.