Bjöd Jossan på bröd jag bakat, följde henne sedan hem till hennes dörr. Efter det gick jag till kiosken som min syster Agnes jobbar i. Blev hängande där. Det finns fler än jag som hänger där, det finns äldre herrar som spelar på hästar eller annat, några få blir kvar i flera timmar, men idag var det bara jag. När kunder kommer stirrar jag ner i golvet eller på lösviktsgodiset eller låtsas kolla grejerna på en hylla. Vet aldrig vad jag ska göra av mig själv. Når jag gick därifrån efter en halvtimme hade skymningen börjat.

Britney Spears - Everytime

Det här är ju bästa Britney-videon. Förövrigt så vill jag ha en sådan keps som hon har, jag vill också ha en baseballjacka och tees med tryck, vilket hon inte har i videon.

Det har regnat idag, det har jag sett genom arbetets fönster, när jag druckit kaffe eller dragit ner boendens persienner. När jag slutat jobbet hade också regnet slutat och vägarna var mörka och blanka och tysta. Med tysta menar jag inte folktomma och billösa, utan att de i sig själva är tysta, som när jag cyklade och cykelns ljud slukades av vägen och det hela blev ljudlöst smygande fast fort och på cykel.

Gunnar Wiklund - Minns du den sommar

Glömde den pasta som kokade på spisen när jag skrev förra inlägget. Så kom jag till köket och ett stort skum var allt som fanns kvar av pastavattnet i kastrullen. Och på botten sönderkokt pasta.

Redan vinterblek. Redan pank. Jag gillar det första, är skitless på det andra. Återigen en knaper månad. Det är mitt eget fel, jag jobbar ju bara 60% så vad kan man förvänta sig. Tusen spänn ska räcka till mat. De tusen spänn som är allt jag har. Det brukar gå. Det har gått förr så det kommer gå igen. Hoppas jag får fullt upp med annat, något roligt projekt, något som gör att jag slipper säga nej till fikor på stan med vänner för att jag inte har råd, utan för att jag har fullt upp istället. Det vore swell. Här står det om min och Victors film, Victor har fått ett helt litet block på Move filmfestival, det är rätt coolt och välförtjänt.

Igår var Lotta här. Vi umgicks väldigt moget. Vi lyssnade på Leila K, vi hamnade framför Photobooth, vi rökte på uteplatsen i kylan och mörkret.

Viktor Klimenko - Katjuska 1970

I måndags efter jobbet vid 13:40 åkte vi till stockholm. Här i umeå regnade det och blåste och var höst. Det var Therese, Victor och jag. Vi skulle på möte med svenska filminstitutet, de ville prata med oss om våran film. Vi var nervösa. Dagen före hade vi suttit i ett eget möte som mest gick ut på att therese skulle få prata av sig sin nervositet, det var ett fint möte.

 I sthlm var det varma vindar och sol. Vi hamnade i ett kontor på filmhuset. Konsulenten pratade med oss. Vi log, vi sa saker, vi hoppades på att få pengar. Vi fick pengar, vi fick det vi sökt och kanske lite till. Resten av kvällen fick vi inte ur oss ett vettigt ord, vi log, vi dunkade varandras ryggar, vi kramades, vi sa saker som: så jädra bra, underbart, så coolt osv osv. Vi skålade i champange och jag fick äta råbiff. Johannes kom förbi och sa hej. Vi lämnade vår plats på uteserveringen, vi tyckte sthlm var magiskt denna gång, vi strosade i den tidiga skymningen och när mörkret föll lyfte vi och åkte hem till Umeå. Här blåste hårda vindar, en skakig landing, hålla i kjolen när jag klev av, frysa och bli blöt. Men så sjukt glad.

Igår när vi vaknat. Vi var i Vargträsk med mamma. Jag och mina systrar sov i vardagsrummet så vi skulle få plats att sova ihop.

Min arbetskamrat Daniel är död. Han dog i onsdags. Han började hos oss tidigt i vintras. Han behövdes för vi var trötta och less och han var en extra och glad och gillade arbetet och ville jobba med det i framtiden.

En kväll jobbade vi ihop och han pratade om sitt liv och jag började gråta. Han var öppen och sårbar och närvarande.

Jag ville ha med honom i Jehovas-videon till Stannar du stannar jag. För Daniel hade en blond Brandon-frilla (som i Beverly Hills 90210) och en ljus jeansjacka. Han skulle ha varit jättefin dansande med oss, men Daniel kom inte, han gjorde något annat den kvällen den spelades in, kanske var han på dejt, jag minns inte hur det var.

Att Daniel dog gjorde ont och för varje gång jag berättade för någon att han dött, desto mindre ont gjorde det, så jag slutade berätta, för jag vill att det ska göra ont. Jag vill inte vänja mig vid tanken. Inte än iaf. Första dygnet kunde jag börja gråta plötsligt, lika plötsligt kunde jag sluta gråta. Det var vardag och diskning och arbete och tankar som kom och gick.

Det är oändligt sorgligt att Daniel är borta.

Dagen är över och jag hann bli rädd för satan. Det är något återkommande och galet i mitt liv, den här satansskräcken. Helt utan vett och förstånd drämmer den ner i mig och gör ryggen stel och hjärna dåliga att begripa det de nu vaksamma ögonen ser.

Denna gången kom satansskräcken över mig när jag förstod att min favoritförfattare kallade sig djävulens väninna . . .

Suck

Jag som var så glad tidigare idag.

ps. bilden är från när jag var glad och solen sken och natten var långt borta. Helt aningslös då.

I måndags bjöd mamma på middag. När vi ätit, när vår bror, vår brorsdotter, vår svägerska och vår mormor åkt hem gick systrarna och jag ut och plockade äpplen. Efter att ha legat en stund på mammas hallgolvet tog vi oss ner till ica maxi, vi köpte godis och cyklade hem längs älven. Vi stannade hos Agnes, spisade plattor, en hel del Artur Eriksson. Vi drack té.

Dessa dar då solen skiner och det är kallt. Magiska mornar med té och torrt bröd med mycket smör.

En vän vill stå för något, men det är svårt att stå för något när man är man och tjänar bra och gör det man vill och letar fru att få barn med.

Jag har känt att jag inte behöver stå för något, jag undviker och döljer för att slippa stå för något. Allt jag behöver göra är att berätta vem jag är så representerar jag alla som gjort könsbyten, alla transpersoner och varför inte slänga in homo och bi också. Det där lät bittert, men det är inte bittert, det är skrämt. Jag är en del av en minoritet som möts av fördomar och från vissa ett fördömande.

I höst ska jag försöka vara modigare, i höst ska jag försöka stå upp mer för mig själv och min bakgrund. Men mest vill jag sova och dricka té.

Leila K - Got to Get