Det stora filmbolaget i Hollywood ville ha regissören Mauritz Stiller. Men Mauritz hade som krav att hans fynd Greta Garbo skulle få följa med. Så det stora filmbolaget skrev kontrakt med dem båda, glatt med honom och motvilligt med henne.

Väl i Hollywood stod det klart att Mauritz var en knepig jobbig man. En svårsammarbetad sälle. Och Garbo såg ut som en bonnjänta och bonnjäntor hade inte mycket i Hollywood-filmen att göra.

Men så tog en fotograf ett porträtt av Garbo där hon såg mystisks ut, då började filmbolaget ana att hon hade något. När hon sedan hamnade framför kameran filmades hon med en alldeles ny lins som visade en skönhet de inte sett i henne förr. Inte i hennes tidigare europeiska filmer, inte i henne som person framför dem.

Garbo fick en roll i en film och visade sig också vara knepig och jobbig och bolaget önskade bli av med na och hon önskades bli hemskickad till Sverige. Fast filmen slog stort och Garbo blev megastar över en natt och man böjde sig för hennes krav och Garbo blev kvar till sin olycka.


på bilden Garbo, så snyggt klädd alltså, och vackre Nils Asther i The single standard från 1929.