Vi tog en promenad längs älven. Dramatiska träd tornade upp på vår ena sida och änder spatserade på vår andra. Min kompis var 90-tals snygg, som en kille ur twin peaks kanske, eller en med gitarr som sjöng smetigt och krossade småflickshjärtan, eller en som kunde dansa och i grupp med andra killar. Nåja. Vi svängde upp för en brant och kom till kvarter jag aldrig förr sett. Inte en gata rak och en fors så brusade och snirklade genom skog med branter upp på vardera sida. Vi genade över en gammal ladgårsbyggnad med en cykelverkstad i i dessa dar, sen gick vi under en blek dimmig sol på vanliga villavägar tills vi kom hem till Tage. Där satt vi en stund, jag drack té och de åt fil med müsli. En vän till Tages famil kom förbi. Hon var dagens pepp. Hon hade sagt upp sig från sitt jobb, hon levde på sparade pengar och ägnade sig åt att göra det hon vill, leva sitt liv efter sina regler. Typ. Sen gick jag hem och Tage och Leopold åkte och spelade fotboll.