Det är grått och blött. Så var det igår och så är det idag. Satt hos syster Signe och såg ut genom fönstret, sa med längtan i rösten: det skulle kunna vara november. När jag gick hem var kvällens himmel ljus. Vädret kändes medeltida, som om hungriga vargar skulle dra fram i skogskanten eller en sliten blek tandlös ung munk skulle rusa längs bäcken efter en tappad vattenhink. Men medeltida var det inte, det var en vardagskväll bara.