Mormors mostrar. Den ena, hon som är äldre och ser allvarlig ut hette Maja. Hon var socialdemokrat, men hon uppmanade mormor att rösta fast hon visste att mormor inte skulle komma att rösta rött. Maja ska ha varit en glad en och blev med åldern väldigt rynkig.

Den blonda mostern på bilderna, tror hon hette Lina, men jag är inte säker. Hon hamnade i ett dragit hus vintern 1935 och dog i lunginflammation.

Vaknade vid halvfyra. Men som alla mornar då jag börjar arbetet tidigt är sömnen rastlös och jag får aldrig riktigt till den. Kvart i fem lämnade jag sängen. Har druckit té och lyssnat på julmusik sedan dess. Om en timme börjar arbetet.

Jag dricker té. Det kommer bli mycket té idag. För nu och några timmar framåt kommer jag ta det lugnt. Sen drar en arbetshelg igång.

Kommer stretcha käken med gäspningar. Det behöver den, för spänd är den.

En sak jag gillar med min födelsedag är att jag delar den med Joan Fontaine. Hon är inte mycket på en stillbild men i film äger hon. Och i intervjuer bjuder hon på ett annat sätt att se världen.

här kan man läsa och här kan man se.

Igår fyllde hon 94 år.

Att fylla år alltså. Inte min grej. Kan inte fira. Idag var jag tyst om vad det var för en dag. Jo, jag skrev om den här. Sen bad jag två kompisar säga grattis till mig, men då var dagen nästan slut och bara Kattis, Pappa, Mysan och Lotta hade ringt, så jag behövde lite mer uppmärksamhet.

Det är år 11, dag 22 i månaden och jag fyller 33. Kanske betyder det något? Något bra hoppas jag. Eller så är det bara ännu en födelsedag.

Idag är himlen blå. Solen studsar mot huset mittimot in till mig. Det behövs. Snart ska jag gå ut också. Allt kommer bli bra.

Först hos mormor och morfar. Det är mamma, moster åsa, syster agnes och jag. Morfar sitter uppe när jag kommer, men lägger sig fort. Vi andra dricker några kannor té och solen skiner utanför.

Sen på ett fik. Han skriver och jag ser på, ett tag tecknar jag av honom, det går dåligt, en stund läser jag i de böcker jag har med. Vi pratar ibland. Efter någon timme cyklar vi på våra försmå cyklar in i centrum, Vi cyklar uppe på en trottoar, ett tag är det ett myller av stora bussar och folk som står still kring oss. Vi trixar oss igenom, han först, jag efter. Så står vi med våra cyklar och kollar på Tony Ward på en plansch i Hennes och Mauritz skyltfönster. Han säger att han träffat honom, vi härmar Tonys pose. Som avsked knockar vi våra knogar mot varann och min kompis går för att tigga godis.

Avslut hos mormor och morfar. Det är moster åsa och jag. Vi äter middag, mormor och åsa dricker vin, jag indian tonic, som efterrätt äter vi ostar och vindruvor. Vi hör morfar andas tungt i sin sömn från sovrummet. Allt är trevligt och vardagligt men morfar finns i vår grund, dit vi når så fort vi tystnar.

Min hy är grå. Tror det är kombon av lite motion och dålig foundation.

Mormor började prata om fioler. De spelade fiol på teve och mormor uttalade sig om de olika ljuden som kommer ur olika fioler. Sen sa hon att hennes pappa spelade fiol och spelade riktigt bra, han hade nog kunnat bli duktigt på att spela om han satsat. Sen sa hon det bästa, att han spelade på stumfilmsvisningar på den tiden de fanns.

fest

På fredagen var det fest. En vän disputerade. Träffade fina gamla vänner. Vi åt ihop. Vi rökte bara för att få bryta upp ibland. Jag drog inga halsbloss. Det gjorde inte min rökarvän heller. Försökte få det att se ut som jag gjorde det. Min rökarvän försökte inte, hon puffade glatt små bloss som lika snabbt blåstes ut. Vi var de enda som ägnade åt oss ciggen. Tre stycken var vi, alla andra var förståndiga och kloka. Sen dansade vi glada runt i ett litet rum med rökmaskin och blinkande lampor. Det var en fin fest.

Igår, lördag var jag åter på fest. Mingel Filmare möter filmare. Här fanns fler rökare men jag bröt min rastlöshet med att låsa in mig på toa istället för att puffa halslösabloss. Så stod jag där, satt en stund. Gjorde inga behov. När jag kände mig redo för folk igen gick jag ut och drog en mingelrepa till, fast mitt mingel begränsades till gamla bekanta. Inga nya gjordes. Det en trevlig kväll och jag fick ett stipendium på några tusen.

Har insett hur knotiga mina händer är. Och fötter. Det började med en kommentar, som inte var illa ment, men då såg jag något jag känt. Det är inte mycket hull på mina händer, som att ta i ett gäng stickor under mjukt skinn, ibland torrt strävt skinn. Samma med fötterna. När skelettet är så tydligt känns döden, då särskilt förmultningen, så verklig.

Det blir en bild, två dar gammal, där inte mitt skelett anas så som det gör i händer och fötter, utan det finns lite liv i mig.

Flyr mig själv och bildsöker vackra människor och husdjur. Så har jag hållt på i några dar, kanske någon vecka., vet inte säkert för tiden är svår att hänga med i och allt flyter ihop. Flyr Helst till bilder av stumfilmstjärnorna. De slapp skärpa och ord. Men å andra sidan var de tvungna att ha ett uttrycksfullt kroppspråk.

gloria swanson

alla bidrar med sitt

Ur The Thief of Bagdad. Den lilla runda killen har all anledning att inte se fram mot bröllopet.

Kämpar med eyelinern. Den vill inte bli som jag tänkt mig och det jag tänkt mig är luddigt. Det jag tänkt mig är någon annan. Så jag sitter i en halvtimme. Stryker på lager av skuggor, rouge och läppfärg. Allt för att komma bort från mitt egna och bli någon annan.

Nu när jag är klar ser jag ut att vara redo för fest. Det är strax efter lunch och jag ska hämta en bok en vän lånat. En bok om transsexuella i paris på 60-talet, Vännerna från Place Blanche av Christer Strömholm.

Och jag känner mig fortfarande som mig själv.

Det regnar ute. Enligt mormor kunde regnet som faller ha varit snö. Då hade jag fått dra cykeln genom snömodden. Är glad att jag slipper, glad att det är regnet som faller.

Planerar att se ut som Stephanie Seymour från en Guns N' Roses-video snart (se här och här), men antagligen kommer jag komma av mig i de planerna.

Idag

vi träffades hos mormor och morfar. Mormor sa att jag skulle gå och hälsa på morfar när jag kom. Han hade somnat och jag väckte honom.

Men hej Jana! sa han och log. Den vita luggen stod rakt upp. Han hade en blå pyjamas. Lakanen var rosa. Morfar var väldigt fin och såg så glad ut. Jag ville ta ett kort av honom, men morfar är döende och då tänkte jag att det inte är så passande att knäppa en bild. Detta var första gången han inte klätt sig när jag kommit på besök.

Mormor, mamma, Signe, Agnes och jag satt i köket. Vi åt smörgåsar, frukt och äppelkaka. Vi drack jos, té och kaffe. Morfar sov.

förmiddag.

Min lathet lägger ut photo booth-bilder. samma lathet tryckte på snoozeknappen i en timme, fast på min klockradio heter den doze och jag var vaken innan den gick igång. Men då, när radion började spela, då ville jag somna om.

Sitter på en kontor. Hela dagen har jag varit frågande. Inte förstått vad jag gjort. Nu sitter jag bara. Kanske uppgivet. Nyss blev jag ensam här.

A place in the sun

Hon, Angela är allt han drömt om. Rik och vacker. Men i sin grå vardag uppvaktar han flickan närmast till hands, bredvid honom vid löpandebandet, Alice heter hon. Ibland ser han Angela, då hör han inte vad Alice säger, då ser han bara på den vackra.

Alice är inte blind, hon ser och märker. Men för Alice är ändå Angela onåbar för honom. Så hon tränger undan sin oro och försöker se de stunder han är fin mot henne.

Men på en fest möter han Angela. Snart är de kära. Och samtidigt gör han Alice med barn.

Vilken olycklig soppa för den dumme kraken.

Och detta kanske var tredje gången jag skrev om denna film.

Madonna ska ha presenterat sig med att fimpa en cigg mot hans rygg.

en kyss

Det är Garbo som kysser någon, vem vet jag inte. Det är från en film jag inte sett men vill se efter att ha sett denna bild.

Gary Cooper

Han är vacker.