Gav mig ut och cyklade i den tidiga natten. Lägenheten hade blivit allt kvavare och en ångest tryckte på. Då gick jag utanför dörren och hoppade på cykeln.

Utan kamera. Darn.

Mariehemsängarna var täckta av vit dimma som låg tung. Jag girade in över gräset, följde något som kunde varit en stig. Omslöts av dimman som var kall och fukten kröp på. Skumpade fram, jag på cykeln. Ut ur dimman och upp på en cykelväg. Fram förbi de sovande gässen, ankorna och änderna vid dammen. Svängde innan fotbollsplanerna och åkte till fåren. De betade, de åt, de såg på mig, de betade, de åt. Jag stod där ett tag, någon minut. Sen for jag hem.