Mimmi och jag sprang genvägen genom skogen. Signe och Emilia hade gett upp bakom oss. Vi skulle komma ikapp min bror Peje och frida som gett sig hem tidigare för att mata barnet.

Först hade vi alla tågat i väg, ner för stigar, upp på grusvägar, om vartannat, bland stugor, genom skogen. Vi hade gått till en bro över en fors. Vissa av oss tyckte det var spännande, andra stod uppe på bron och såg avmätt ner. Då hade Peje och Frida fått brått tillbaka.

Och en stund senare sprang vi oss svettiga över rötter och barr, bland kvistar och spindelnät. Jag i pärlor och blanka ballerinas, Mimmi i sjalar och volanger. Men vi hann inte före dem, där inne i skogen, där stigen kom ut på vägen, där gick de framför oss.