Och ändå har jag knappt andats under den senaste en och halv timmen. Jag har sneglat ut genom fönstret, har känt på dörren att den är låst, tänt lampor , blivit skrämd av skuggorna från upphängda kläder och funderat ut flyktplaner.
Den stackars flickan, vi visste att det skulle gå dåligt för na, redan när hon blev fotad av någon i smyg. När det sedan var någon som spanade på henne i mörkret i parken visste vi att hon snart skulle möta sitt öde. Men hon hann hem och det är där hon blir det fjärde offret för en mördare som hugger flickor i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar