torsdag 2 september 2010

ordlös

Har inga ord, inte idag, de kommer allt färre.

Har min kropp. Min långa smala kropp. En lång smal kropp påpekas. Vad lång och smal du är. Hur lång är du? Drick grädde och ät chips. Det är fint att vara så lång och smal som du är. Sånt säger folk. Inte varje dag, men ofta nya bekantskaper. Jag blir min kropp för den är annorlunda, längre, smalare.

Min mage, min känsliga mage, som låser sig av stress och kastar upp av alkohol. Min än mer känsliga nacke som gett mig huvudvärk när oron är stor.

Tröttheten, hur min kropp inte orkar när själen har fullt upp. Hur benen blir tunga, armarna känner ångestens ilningar, hur fingrarna domnar bort när rädslan slår till.

Botar, springer från, jagar bort själens oro med jogging, med träning. Hur lugnet kommer när kroppen är trött på riktigt, hur träningvärken ligger där och påminner om varje muskel.

Min långa smala fåordiga kropp.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar