igår

Då demonstrerade jag. Mot rasism. Mot högern visade det sig också, men våra rop var då mer osäkra. När vi sedan ropade Inga rasister i vårat parlament! fick hopen liv och kraft. Vi gick i tåg, solen sken. Vi kom tillbaka dit vi startade. Tal hölls. Det dygn som då flutit sedan valet kändes långt och skrämmande, inte riktigt verkligt.

Sen fikade jag med en vän, mörkret föll och luften var klar. Vi gick hem. Tog bilder på ljuskonst, på dimma över ängar, på ciggrök. Med våra pocketkameror.