slappdag no6

Sovmorgon, fram till 19:00. Legat i sängen, låg kvar, drack te, såg dynastin. Luktade svett, luktar än svett. Åt varma mackor och flyttade sängen till soffan. Såg mer dynastin. Solen sken in men nu är mitt hem i skuggan. Katterna sover sin 16 timmars mitt-på-dagen-tupplur under täcket jag tog med till soffan.

kroppar

Han ska börja träna sa han i telefon. Få svällande muskler. Jag ska operera brösten lika svällande som hans muskler ska bli. Vi ska bli våra kroppar nu i ungdommens vinter, min kompis och jag.

att inte sitta still

Satt stilla i förmiddagens sminkstol. Men på mötet sen kunde stolen aldrig passa min kropp, eller min kropp aldrig passa stolen. Hemma i soffan slumrade jag, men kuddarna hamnade fel, benen fann inget läge, en slummer i vrid och vänd. Senare hos Karin: först på golvet i lek med barnet julia, sen i soffan, satt, låg, halvlåg, satt åter. Lutad mot ryggstöd, på snedden utan ryggstöd. Med fötterna på ryggstöd och röd kudde under huvudet.

krystle no2

Krystle, stackars krystle. Männen vill ha henne, hennes man, familjens psykiater och Mathew men Krystle vet inte vad hon vill eller vem hon vill ha. Med blå ögon och sorg vandrar hon tafatt fylld av godhet mellan dem. Hon lovar inget, hon bara står rak, mitt bland dem. Och så lurar Alexis med onda uppsåt i varje hörn. Stackars Krystle.

så blev dagen

Med en varm bröstrygg, så lärde jag mig igår att den kallas. Jobbade 6 timmar. Handlade mat. Joggade. Pratade i telefon. Solen sken och luften var kylig. Åt middag hos Mysan, lekte med hennes barn leif och lena, låg på hennes säng och drack te. Vi skulle ha ätit kastanjer, men fann inga att köpa. Idag orkade jag mer än vad jag orkat i helgen.

nattlig

Natten mot idag. Sov inte mycket, kunde inte längre, trötta ögon men en rastlös pulserande rygg. Så bestämde jag mig, jag tränade ryggen, den blev fort varm och blev ännu varmare under de få timmarna sömn. La mig på rygg, låg kvar, platt på rygg. Tvingade mig tillbaka de gånger jag glömde mig och kröp ihop i fosterställning. Vaknade blöt av svett.

söndag fm

är nyss uppstigen. Dricker mitt te, har inte klätt mig än. Solen skiner och jag blandar smågodis med alvedon och ipren. "Borde raka insidan av låren" tänker jag, ser ett glest fjun växa fram, ömsom mörkt, ömsom ljust.

Krystle

Jag och Krystle. Olika problem, samma symptom. Känner dramat i mig, denna dag av trötthet ger de stora orden plats, sätter självömkan på högväxel.

stekpannan

De turas om siameserna. De turas om om platsen i stekpannan. När jag berättade för vännerna om var katterna satt, frågade de om stekpannan var ren. Jag sa ja. Men jag ljög. Hade inte ens tänkt tanken om den var ren eller smutsig. Nu såg jag i den, däri, på dess kanter, sitter rester från en omelett kanske.

trött igen

Sover. Sov tio timmar natten mot igår. Sov nio denna natt. Somnade idag på soffan, vill skylla på de mjuka varma slumrande katterna under filten. Men dagen gick och sömnen låg som en hinna över den.

Kom ut till slut. Sprang. Skogen lyste i förskymningskenet. Jag stretade på. med magra ben och flaxande armar. Gick matt från spåret, bland villor och radhus, nedanför höga vita flerfamiljshus. Gatorna var tomma, bilar hördes från en väg som inte syntes. Himlen var blå med tussiga vita moln trots att mörkret börjat lägga sig.

Nu är jag hemma. Redo att duscha. Kommer inte göra mycket mer ikväll, kommer fortsätta med andra säsongen av Dynastin.

igår

Då demonstrerade jag. Mot rasism. Mot högern visade det sig också, men våra rop var då mer osäkra. När vi sedan ropade Inga rasister i vårat parlament! fick hopen liv och kraft. Vi gick i tåg, solen sken. Vi kom tillbaka dit vi startade. Tal hölls. Det dygn som då flutit sedan valet kändes långt och skrämmande, inte riktigt verkligt.

Sen fikade jag med en vän, mörkret föll och luften var klar. Vi gick hem. Tog bilder på ljuskonst, på dimma över ängar, på ciggrök. Med våra pocketkameror.

ohygien

I mitt stökiga kök. I mitt av snusk ingrodda kök. I mitt av disk och skräp belamrade kök. I mitt otömdakompostluktande kök. I mitt kartonginsamlingenharhamnatöverhelagolvet kök. I mitt deprimerade kök. I mitt ledsna kök. I mitt försummade kök. Sitter siamesen i stekpannan.

val

förra valet satt jag i en bar på umeå filmfestival. Festivalen var avslagen och jag och min vän spanade på amir chamdin som satt i samma bar. Så dök Reinfelts segrande nuna upp i tvapparaten och vi förstod att han vunnit. Den dagen, den kvällen, kände jag ingen oro, tänkte kanske till och med positivt över hans och Alliansens seger. Det valet hade jag röstat på Miljöpartiet. Men dagen efter gick jag genom stan, jag kände sorg och oro och fasade för de fyra år som skulle komma.

Nu har de fyra åren gått. Är nervös. Jag röstade på FI, jag röstade på Gudrun i riksdagsvalet och vänstern i kommun och landsting. Jag bestämde mig i vallokalen. Solen sken och jag kände mig kvävd av blockpolitiken. Vill inte ha en tvåpartistat. Vill inte ha en stat som först ser till pengar och sen till människovärde. Maud sa i partiledardebatten typ att om ekonomin går bra så får äldreboende det bättre, att det är så det funkar. Måste det funka så? Först pengar, och är vi rika får människovärde och respekt utrymme? Annars får sånna saker stå tillbaka?

Har tänkt tanken att jag slängde bort min röst, att Fi fick den och att det gör ingen skillnad. Enligt VALU fick de under 1%!!! Men jag stod för min åsikt, jag röstade på det parti jag ville, inte efter taktik som jag så länge tänkte.

Är ledsen över SD:s framgång.

Är dåligt att uttrycka mig politiskt. Nu slutar jag med det, ser valvakan och somnar snart.

gary cooper gary cooper gary cooper

Ur boken Me, Cheeta

"Men Likt hur Gary Cooper alltid tycktes ha närkontakt med existensens alla skiftningar medan det enda som i själva verket rörde sig genom hans huvud var "mat, sex, sömn" , så var det enda jag tänkte "bananer, säkehet, upp!""

kronärtskockan

Den kokade i en evighet. Den var ovanligt köttig om bladen. Jag åt den med smör, salt och citron. Efteråt smakade vattnet sött.

förra söndagen

Steg upp tidigt. Tog t-banan till Gullmarsplan, fick byta där, kom till Slussen, klev på en buss, bytte buss, bytte till vaxholmsbåt. Steg i land vid Träskökvarn, där mötte min moster mig. Då var det nästan lunchdags.

Ön var grön, vi gick på stigar, i gräset klippta gångar, min moster och jag. Vi kom till hennes och Klas hus. Huset är inte färdigt än, det finns ofärdiga dörrar, väggar mellan rum som ska upp, sågspån och sånt. Vi åt. Vi gick genom en liten skog efter maten, vi kom till en stenig strand med en slät klippa. Vi, min moster och jag, doppade oss i havet och följde sedan passerande segelbåtars färd sittandes på den släta klippan.

Dagen var mulen och varm. Min moster visade mig ön, de få hus som fanns, förvildade äppelträd, en gammal lada, ett dött träd, återstoden av grindar, övervuxna murar, nybyggda bryggor, tallar och ormbunkar. Vi plockade äpplen från det träd med de rödaste äpplena, de var mörkt röda och släta på ena halvan, den utåt, den sidan som vätte mot stammen var oftast full av svarta prickar och röta.

Vi åt middag, lyssnade på klingan i p2, vi bakade kaka av äpplena, vi skyndade oss innan mörkret till båten, ut på havet, sakta genom kanalen sen fort över mer öppna vatten, land blev till svarta remsor och vi for in i en vaxholmsbåts osynliga stora vågor. När vi kom till fastlandet var det svart på himmel och land.

danny wilde

The Persuaders, Tony Curtis som Daniel Wilde. Han är clownen, den rolige, den sprallige, den rike amerikanen, playboyen, till sorgsen musik av John Barry.

un flic

Alain Delon, Richard Crenna, Catherine Deneuve

Joan Wilder

Jag kommer ihåg hennes namn, Joan Wilder, kommer ihåg vad hon säger till sin förläggare när hon stolt lämnar in manuset till sin senaste i en lång rad av kioskromantiskatramsromaner: read and weep, that´s what i do. Och förläggaren ger henne en trött blick. Minns hur Joan Wilder firar hemma ensam med lite dricka och flott kattmat till sina katter. Hon sitter i soffan med en brasa tänd, hon ler, kastar kattmatsfaten i elden. Så minns jag det, de första scenerna i Den vilda jakten på stenen.

Joan Wilder spelades av Kathleen Turner.