Vid rödljus är jag ingen som skyndar över vägen när det är rött men helt biltomt. Andra gör det, andra hittar luckor och smiter snabbt och smidigt över vägen. Jag står kvar, känner mig lite dum, som inte tar chansen, inte ser luckorna, som väntar pliktskyldigt tills det lyser grönt och är min tur. När jag var i Tel Aviv i början av sommaren märkte jag att alla var som jag, vi stod en drös människor och väntade vid en nästan otrafikerad väg, vi väntade på vår gröna gubbe och när han lös gick vi över. Det hände flera gånger, samma sak, denna pliktskyldighet. Jag kände mig som hemma. Efter några dar, började jag hitta luckor, blev jag en som skynda över, kanske vill jag bara vara annorlunda från min omgivning. Fick en av de gånger jag skyndade över höra att det var böter att gå mot rödgubbe, att det var därför folk så duktigt väntade på grönt.