En vinter då jag gick i högstadiet föll ett regn som blev till is. Skaren blev hård och blank och träden och dess grenar täcktes av isen. När vinden fick grenarna att röra sig lät det som glas som slog lätt mot varann. Vi halkade när vi gick till skolan och vi halkade när vi gick hem. Hem gick vi många tillsammans, vi var flera som bodde i samma område och vi hade gått i samma klass sen mellanstadiet och vissa sen lågstadiet, förskola och dagis. När vi började högstadiet fick vi byta skola, till en större, en som var i brunt tegel och blått trä. Sen så försvann de isen som täckte världen omkring oss. Antagligen smälte den bort, livsfarlig och tungt fallande från allt högt.