Denna sommar har apatin var större än vanligt. Skulle vara några dagar i Docksta, i mormors stuga med henne. Blev kvar, varje dag stapplade jag genom hallonsnåren nerför branten till havet, låg där på bryggan, läste, doppade mig när det blev för varmt, stapplade ibland upp och drack kaffe, diskade,lagade mat eller cyklade in till byn och gjorde ärenden. Blåste det för mycket blev jag kvar på trädäcket runt stugan, i lä i solen. Fick färg pga min apati. Mer bränna än jag någonsin haft, vilket inte betyder mycket. Lätt gul i ton. En lätt bränna som täcker det som av blekheten blottas. Blev överpepp och manisk i mitt solande, ville se om jag kunde bli mer brun, dagarnas soltimmar blev allt viktigare och resultatet försökte jag se varje kväll i spegeln i mitt rum. Hur pass mycket blekare rumpa och bröst var mot resten av huden. Låren och ryggen fick mest färg och varje gång jag cyklade på grusvägarna genom skogen och åkrarna mot byn blev jag lycklig av att se ner på de sommriga låren. Nu är jag i stan och luften är kall och solen kommer bara glimtvis, snabbt falnar min tunna bränna.