I mitten av juli åkte jag till Hälsingland. Till farmor och farfars stuga. Pappa och min syster Sanna kom dit samtidigt som mig, min bror Felix och min styvmor Susanne kom senare, i slutet av veckan. Det var kalla dar och jag och Sanna badade en gång. Vi tog promenader och vi fotade. Mest fotade vi Sanna. De hade med sig katten Affe, han höll sig ute om dagarna så vi knappt såg till honom. På kvällarna dök han upp och då åt han och ville ha lite sällskap. En kväll kom Anders, pappas storebror förbi, han åkte nästa morgon.

Jag hade inte varit i stugan på tolv år, men allt var sig likt. Det fanns en ful teckning jag gjort som barn på väggen. Jag var duktig på att teckan i barndomen så det var konstigt att ett av mina fula åstakommanden var uppnålat och fått sitta uppnålat i kanske tjugo år eller mer.

Farfar är en entertainer, han vet hur man berättat historier och han har mycket att berätta. Allt från när en dator skulle köpas in till farfars arbetsplats och Gunnar Sträng sa att de inte fick för det skulle komma efterkostnader, för det gör det alltid. Och historier om vännen i knesset, alltså inte ztv-programmet, utan den israeliska, men historien om honom har jag glömt, fast jag tror det var något med en hiss och sabbaten. Nåja. Farfar gillar diskussioner, det lyser i hans ögon när de hettar till, när någon säger emot honom ser han som gladast ut.

Jag åkte hem efter fem dar, tog tåget och bussen, jag grät i bilen till tåget och bilstereon spelade Cher. Hemma möttes jag av Kattis på sin cykel. Och efter några dar hemma åkte jag till Norrbotten.