I början av juli, 3-8 juli närmare bestämt, åkte min kompis Victor och jag till min mammas stuga i Vargträsk. Ph körde oss dit och vi kom iväg sent. Efter att vi svängt av efter Bjurholm låg solen i våra ögon, allt var svart utom himlen som lyste brännande. Vi kröp fram, framåtlutande och kisande för att se vägen, för att se dess kurvor och djur och annat som kunnat rusa fram.

Första natten fiskade vi. Luften av iskall och myggen höll sig borta. Dagen efter åkte Ph och nu var vi där utan bil att ta oss hem med. Vi skulle klippa filmen vi gjort tillsammans, vi skulle skriva på nytt. Vi gjorde allt det. Vi fann en rutin om dagarna, att kliva upp strax före ett, äta frukost och lyssna på Sommar i P1. Sen arbete. Utflykt. Lunch/middag. Mer arbete. Kanske en utflykt till, paddla, cykla eller försök att få fisk, vilket vi aldrig fick. Lite mer arbete. Se film. Lägga oss vid tre eller senare om nätterna och så samma nästa dag.

Myggen fann oss efter någon dag. De var överallt, mitt på dagen höll de sig borta, när solen sken och små vindar ven. Men sen och om nätterna, då fann de vägar in i huset, ett evigt surr när vi släkt lyset för att sova. Ett surr som trängde genom öronproppar, som man inte visste om det tillslut var verkligt eller ej.

Så åkte vi hem en dag. Victors föräldrar kom och hämtade oss.