Fick de här två av Mysan. Då hade de båda fluffiga frisyrer. Men katterna har friserat om den ena, gjort det mer slickat.

Åkte ju till Docksta igen, var bara hemma för att jobba en kväll och en morgon efter Vargträskvistelsen. Signe var redan där i mormors stuga. Signe mötte mig vid bussen, vi köpte glass, solen sken, sen försökte jag skjutsa Signe på cykeln på grusvägarna upp till mormor.

Framme hos mormor åt vi kräftor och drack snaps. Sen ville jag doppa mig. Signe satt på bryggan och såg på. Dagen efter cyklade vi till gamla kyrkan. Det var brant uppåt sista biten, det var därför kusligt brant nedför när vi cyklade tillbaka.

Vi åkte hem på kvällen, med buss som gick 20:30 från Docksta. Vi gick dit. Bussen kom fram 23:30 vid sjukhuset i Umeå, då var vi hemma.

jag och Victor åkte till Vargträsk igen. Den tionde Augusti åkte vi, det var en fredag, vi åkte hem på måndagen när helgen var över. Vi åkte för att göra klart vår kortfilm och för att skriva klart ett nytt manus. Det var få dagar och vi ville inte riktigt åka hem. Det var som sist vi var där, vi sov till ett, vi stannade uppe om nätterna och såg film, vi jobbade och gjorde utflykter under dagen och kvällen. Vi paddlade och försökte fiska, jag plockade lite blåbär och Victor kokade marmelad på dem, vi cyklade. På söndagen sken solen och på måndagen var det sommarvarmt och nätterna hade blivit svarta.

PAUL ANKA - When We Get There

I mitten av juli åkte jag till Hälsingland. Till farmor och farfars stuga. Pappa och min syster Sanna kom dit samtidigt som mig, min bror Felix och min styvmor Susanne kom senare, i slutet av veckan. Det var kalla dar och jag och Sanna badade en gång. Vi tog promenader och vi fotade. Mest fotade vi Sanna. De hade med sig katten Affe, han höll sig ute om dagarna så vi knappt såg till honom. På kvällarna dök han upp och då åt han och ville ha lite sällskap. En kväll kom Anders, pappas storebror förbi, han åkte nästa morgon.

Jag hade inte varit i stugan på tolv år, men allt var sig likt. Det fanns en ful teckning jag gjort som barn på väggen. Jag var duktig på att teckan i barndomen så det var konstigt att ett av mina fula åstakommanden var uppnålat och fått sitta uppnålat i kanske tjugo år eller mer.

Farfar är en entertainer, han vet hur man berättat historier och han har mycket att berätta. Allt från när en dator skulle köpas in till farfars arbetsplats och Gunnar Sträng sa att de inte fick för det skulle komma efterkostnader, för det gör det alltid. Och historier om vännen i knesset, alltså inte ztv-programmet, utan den israeliska, men historien om honom har jag glömt, fast jag tror det var något med en hiss och sabbaten. Nåja. Farfar gillar diskussioner, det lyser i hans ögon när de hettar till, när någon säger emot honom ser han som gladast ut.

Jag åkte hem efter fem dar, tog tåget och bussen, jag grät i bilen till tåget och bilstereon spelade Cher. Hemma möttes jag av Kattis på sin cykel. Och efter några dar hemma åkte jag till Norrbotten.