Såg en film om chanel och Stravinsky, den har satt sina spår i mina kläder. Filmen var inge bra, en sak gillade jag, eller kände igen mig i, det var den bedragna fru Stravinsky som kände en rutten doft från sin kropps ensamhet. Typ så har jag känt. Inte i sommar, inte på ett tag, för det har varit/är en glad tid, men förr, nyss.