Natten bjöd på lite sömn och under dagen rådde tröttheten. jag är van tröttheten. Men nuförtiden kämpar kroppen på trots att skallen sover. Så min kropp var på arbetet, min kropp satt på mötet, min kropp shoppade lite för mycket, lite för dyrt. Där vaknade skallen till en stund och umgicks med mormor och syster agnes. Men så somnade den igen, inte lika djupt, nu nådde sådant som sas fram till mig genom ett dis. Ett nytt möte. Tror jag sa: jag är så trött/jag är så seg, en massa massa gånger. Tror inte jag sa så mycket mer, men vem vet, kanske talade jag ur sömnen, bekände mina hemligheter, drog mitt dystra öde, sa snusk för öron som bara ville höra annat.