Dirk Bogarde åker dödsjuk till ett pestsmittat Venedig. Där skådar han den vackraste person han sett, en tonårspojke. Dirk trånar och längtar och blir allt mer märkt av sin dödsjuka. I ett försök att erövra ungdomen går Dirk på salong, får håret färgat svart, ansiktet målat vitt och läpparna röda. Sen kravlar han ut på stranden, skådar den vackra och dör. Svetten rinner, det vitmålade ansiktet luckras upp, hårfärgen släpper och rinner ner för hans ansikte.

Och ungefär så, som Dirk ser ut i sin död, kände jag mig i ID-foundation. Och nu, nu har jag äntligen bytt och känner mig inte alls som Dirk Bogarde.