Är i nån dimma. Sen nån vecka tillbaka. Kanske en månad. Eller mer. Stannade av. Att lyfta en arm blev ett projekt. Så mitt liv stannade. Det lilla som sker pressar jag ur mig.
Och då kom drömmarna. De nattliga. De i sömnen. Där sker ett liv.
I natt drog jag runt i en stad med två vänner. Vi ses inte längre, vi var aldrig en trio, de var kanske en duo, de hade en gång ett band. Jag var deras vän. Men i drömmen var i en trio, så självklara ihop. Staden var gammal, gränder, torg och restauranger. Mötte vänner, gamla kollegor, Mona från Haga och min två vänner drog vidare för jag var bara tvungen att prata med Mona. Sen slöt jag upp med de två igen. För vi drog runt mellan kulturevenemang. En bar som visade film bl.a. och ett regn utanför.
Jag var nån i drömmen, nån som orkade och som var sedd. Det var livet innan alla fick barn. Det var span och flört och närhet.
Vaknade håglös och medelålders. Googlade en av personerna som gett mig uppmärksamhet i drömmen. Fann en minnessida, klickade mig in, men det var bara en namne. Den jag sökte efter bor i radhus såg jag lite scroll ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar