Såg Blonde. Jag fattade ingenting. Eller jag fattade väl att hon var oerhört förtvivlad och vettskrämd. Men jag köpte det inte. Var var charmen, var var drivet. Hon måste haft ett driv. Hon läste Tjechov för att hon ville mer, för att hon ville spela andra roller. Eller? Hon sökte sig till intellektuella män för att hon ville något annat än det hon erbjöds. Hon startade ett eget produktionsbolag och var jobbig för att hon ville mer. Eller? Men i filmen verkade hon inte vilja något. Kanske ville hon ha barnet hon aborterat bort. Kanske ville hon ha sex. I filmen var hon den blonda dockan hon ibland spelade. Hon blekte sitt hår varannan vecka. Hon opererade näsa och haka. Hon visste hur hon skulle trollbinda. Alla de där historierna om hur hon utan att märkas traskar runt på gatorna, så säger hon till sitt sällskap, vill du se henne? Och de förstår inte vad hon menar och så börjar hon glöda, lysa, och folk samlas runt henne, alla ser henne plötsligt. Berörde ens filmen hur det är att vara känd? Att vara den mest berömda i världen?
Äh.
Gillade fotot. Gillade den där sexscenen när deras kroppar dras ut, flyter samman, när sängkanten blir ett vattenfall. Så ljuvligt kitschigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar