Nätterna är mörka och varma. 15 grader i natt. På avdelningen där jag jobbar i natt är det väldigt lugnt de nätter då det är lugnt. Gjorde en kopp te, satte mig på den upplysta balkongen. Nedanför ter sig träden mörkt lummiga i gatlysen sken. På himlen fångar ett stort moln stadens ljus och blir nästan ljust grått. En kam av trädtoppar ses på en höjd, bakom dem lyser Berghem upp himlen.
Minns nätterna hösten 2000. Ung och vild. Bootcutjeans och t-shirts med nyproducerade 70-tals tryck. Läppar som droppade av ljust rosa läppglans och en vissa dar mycket flammig brun-utan-sol. Bryna plockade jag tunna och fyllde i skarpt. Lärde känna Carolina och Ylva. Lärde känna Lisa. Vi drack och var hänsynslösa. Läste konst eller design på Ålsta folkhögskola i Fränsta. Ute i de kalla allt höstigare nätterna blev jag upphånglad av Jacob, kysst av snygg-Daniel. Hörde MC Solaar för första gången. Dansade till Brigitte Bardot och Serge Gainsbourg, pizzicato five, Supreems, soul bossa Nova och Pulp fictions soundtrack. Min mobil var omodern och var pappas gamla, endast täckning i en av ateljéerna. Karin som var så snygg och cool och Petri som med sina 27 år tycktes vara en liten farbror och spelade finska covers på 60-tals pop.
Vi avslutade en festnatt med att se Akira i biblioteket, men somnade och sov ett tiotal på medtagna madrasser och inklämda i soffan. Vi drog igång en filmklubb och den dog med första visningen, jag som valt Fellinis Satyricon. Vi såg Blair witch project och nosferatu. Och Carolina och jag som började sova i bibblan framför någon film.
Drack surt vitt vin eller vodka. Med Ylva kletade jag tandkräm på toapappret i vita villan. Ute i natten slukades eld. På Halloween klädde jag ut mig till Patsy. Vi stormade på. Hejdlöst röj, krossade hjärtan, skolans yngsta som blivit kär i Carolina och begav sig dyngrak och jävlig upp på läktaren i Aulan och grät ömsom flinade över den obesvarade åtrån.
Allt var nytt. Allt vibrerade. Vi lärde känna varann och sen försvann vi ur varandras liv. Så unga då, att vara i 20 års åldern tog en evighet, lång nog för att vid 30 konstatera att en var gammal. Och 30 gick så fort att jag nu vid 40 känner mig lika ung som då. Nu är inte fyllan rolig och även allt nytt känns vagt bekant. Och mörka augustinätter innehåller så många gångna nätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar