Jag klippte håret kort i maj. Det hade varit tre varma veckor, varmare än vad sommar som kom blev. Jag var nervös, hade vaknat tidigt och börjat tvätta mina fönster, solen kom fram och värmde min rygg. Klockan 8:30 var min klipptid och jag cyklade ner. Satt och svettades och tyckte jag såg så konstig ut med det blöta håret som klipptes av och i det svarta frisörskynket. Svart klär inte mig och i den där spegeln såg jag allt smink jag bar, varje por, så jag började se ner i knät. Frisören klippte och klippte och blev klar. Håret blåstes torrt och jag fick syrligt doftande gegga i. Skynket åkte av och mot den ljusa klänningen jag bar såg allt så bra ut, jag började le, klev ut i förmiddagen, såg min spegelbild i fönstret, drog med handen över den kortklippta nacken, cyklade till mormor, drog hela tiden handen över den kortklippta nacken. Allt kändes så bra och mormor tyckte jag var så fin i håret