Tog ett dopp varje morgon efter arbetspassen. När jag trampade mot den lilla stranden vid volleybollplanerna tänkte jag att idag blir det inget dopp. Väl framme fanns ingen tvekan, det gick så lät att vada ut och sänka sig ner - inget motstånd, ingen kyla, ingen andning som rubbades ur sin rytm.
Sol och morgondis och grönt i överflöd. Det gulbruna mjuka vattnet. Fort blir sikten grumlad, fort når en inte botten, bara några simtag ut.
Efter den fjärde och sista arbetsnatten var luften fuktig och grå. Vattnet tycktes svalare och klart. Först helt öde, inte dom vanliga kvinnorna med sina hundar på dagens första runda, ingen joggare som hastade fram, bara jag. Sen promenerade hon ut från en stig, grått hår och bleklila plyschbadrock med dragkedja. Baddräkten under. En ljusröd katt kom efter henne, höll sig vid hennes handduk medans hon simmade ut och in från land.
Jag vinkade hejdå när jag cyklade därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar