Våren.

Poff och det var vår. Sörjan rinner undan. Halkan är minimal. Barmark på slänter i sol. 

Traskade i tron att marken, vägarna, skulle vara täckt av smältvattnet, till Höjdens livs. Hade därför mina vadderande vintergummistövlar och efter några hundrameter och inte en pöl att vada genom insåg jag att det enda obehagligt blöta jag skulle komma i kontakt med var min egen svett som bröt fram pga ansträngningen och värmen skorna alstrade. 

När mitt ärende på höjdens livs var avklarat tog jag en buss hem. Ville inte svettas ner min nytvättade tröja halsduk byxor nå mer. Fuktiga klibbade de mot min hud. Min överläpp panna hals dröp. 

Svalnade något innan bussen kom. Duster av min kroppsfukt slog upp ur tröjans linning, ur den öppna jackan, lukt av varm kropp i sval luft, när jag satte mig på ett säte.