Min semester tog slut förra helgen. 1 1/2 vecka sen. Fyra arbetsnätter. Mörkt när jag cyklade till arbetet. En sol som steg efter kl 06.
En kollega eftersökte sin försvunna dotter på FB. Sen torsdagen hade hon varit borta. På lördagen delade vi alla mammans inlägg. På söndagen var hon återfunnen. De hade fått kontakt.
När jag cyklade mot bion i den mörka höstkvällen förra veckan stoppade två kvinnor mig. De frågade om jag sett en flicka på vägen. Deras blickar sökte något, stora och vaksamma ögon, ville inte missa en chans att finna henne. Sorg och oro.
Svarade att jag inte sett någon.
Cyklade vidare, ca 200 m, där stod en ambulans, två unga personer stod med någon från ambulansen, de tittade ner över ett räcke i ett buskage i slänten mellan cykelvägen och blåvägen. Ambulanssjukvårdaren sa att de måste nog kalla på en polispatrull.
Jag cyklade vidare, mot bion.
Dagarna efter kollade jag ofta på lokaltidningens app efter något som kunnat ge ett svar på vad som skett. Om nån flicka som återfunnits. Om att allt gått bra. Det fanns ingen notis som gav svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar