Dom saknade/försvunna.

 Min semester tog slut förra helgen. 1 1/2 vecka sen. Fyra arbetsnätter. Mörkt när jag cyklade till arbetet. En sol som steg efter kl 06. 

En kollega eftersökte sin försvunna dotter på FB. Sen torsdagen hade hon varit borta. På lördagen delade vi alla mammans inlägg. På söndagen var hon återfunnen. De hade fått kontakt. 

När jag cyklade mot bion i den mörka höstkvällen förra veckan stoppade två kvinnor mig. De frågade om jag sett en flicka på vägen. Deras blickar sökte något, stora och vaksamma ögon, ville inte missa en chans att finna henne. Sorg och oro. 

Svarade att jag inte sett någon.

Cyklade vidare, ca 200 m, där stod en ambulans, två unga personer stod med någon från ambulansen, de tittade ner över ett räcke i ett buskage i slänten mellan cykelvägen och blåvägen. Ambulanssjukvårdaren sa att de måste nog kalla på en polispatrull. 

Jag cyklade vidare, mot bion. 

Dagarna efter kollade jag ofta på lokaltidningens app efter något som kunnat ge ett svar på vad som skett. Om nån flicka som återfunnits. Om att allt gått bra. Det fanns ingen notis som gav svar. 

Kulturveckan min.

 Vakade av i tisdags. Använde Drakens fribiljett till Misrecordia. Öde och mörkt. Upp för trapporna på väven till Folkets Bio. Ett stim och liv. Kl 20 en vardag hade människor valt att samlas för att se en seg fransk rulle. Britta, Katarina och Anneli var där. Jag minglade lite lätt med dom.

Onsdag till Returbutiken. Köpte en ful lampskärm, spetsigt hög. Vit. Köpte en karaff. Glas med blomblad. Såg ett litet bord. 

På kvällen mötte jag upp Anna B på Västerbottens museum. En guidad visning av en slemmig köttig intim och öm utställning. Besökt den många gånger och nu berättade guiden att konstnärerna, som är ett kärlekspar, möttes i de lokaler där utställningen nu hänger för 15 år sen. Plötsligt kändes rummen historiska. Deras kärlek började där. Anna B och jag gick in på en föreläsning om smörkyrkor och snidade ostformar. Tiden rusade iväg. Oväntat intressant. Vi smet ut för att hinna ta en fika. Kl 20:30 cyklade vi hemåt. 

Torsdag. Returbutiken igen. Köpte det lilla bordet jag sett föregående dag. 40kr. Balanserade på pakethållaren. Lutade cykeln med bordet mot en vägg och gick för att köpa en monstera. Cyklade hem med min last. 

Fikade med Polly på kulturbageriet. Ingunn svepte förbi och sa hej. Polly och jag tog oss upp till folkets bio. Arica, dokumentär om plats i Chile vars befolkning drabbades av Bolidens dumpning av gifter. Visningen var gratis. 

Fredag. Mötte Polly igen. Öppet rep av en kommande dansföreställning på Norrlandsoperan. Dansövningar där de två dansarna blev ensamma krummelurer som styltigt stapplade fram. Så möttes deras blickar, de började interagera. Jag blev varm. Fukt i ögonen. 

Bytte några ord med Mysan och Anna E uppe på syateljen. 

Cyklade till IKEA. Balanserade en liten hopfällbar fåtölj på styret och cykelkorgen. Kände mig självständig och stark. Tappade min kavaj på vägen, men fann den snabbt. 

Lördag palestinademonstration och fika Mari, Harriet, Kajsa och Jossan. Fika hos Kajsa. Kl 20 använde jag drakens gratisbiljett till en tysk film. Välgjord, välspelad, några starka scener. Överraskade aldrig. 

Söndag. Filmstadens visning av Min granne Totoro kl 11:15. Signe och jag i en nästan fullsatt salong. Vuxna och några vuxna med sina preteens. Vi fikade på kulturbageriet. Grå himmel med grått forsande regn mot glastaket högt över oss. Ett myller av folk runt oss. Allt var levande och hoppfullt. 

Hemma gjorde jag valkompassen och svenska kyrkans tidning Dagen. Gick över till Ålidhem kyrkan. Röstade. En liten kö. Vänliga leenden. Fort var det gjort och jag önskade att det skulle tagit längre tid, att demokratin känts och märkts, nån högtidlig ritual/ceremoni. 

Köpte sushi på Ålidhem. Lagade mat och bakade bröd in på natten. Gjorde mig redo arbetsnätterna. 

Semesterns sista dygn.

 Vänder på dygnet. Nästa natt är min semester slut. Fyra arbetsnätter, fredag kväll till tisdag morgon. 

Cyklade ut till Mysan och badade i Holmsjön. Det var i förrgår. Det var ljummet och kvavt i luften. Klibb som nådde in till huden. Solen värmde. Ystande svettig trampade jag mig fram. Älven gnistrade och skuggorna var långa. Gula löv föll till marken när nån mjuk vindil nådde trädkronorna. Vid Holmsjöns lilla strand stod Mysan i vit badrock i frotté. Vattnet var svalt och jag plaskade in och ut från land med tafatta simtag. 

Idag var det ännu kvavare och varmt. 21+ och mulet och jag lagade långkok (gulasch) och hann inte ut förrän Signe varit här och ätit middag, sett film (Ett brott), ätit scones, druckit té. 

Kl 21 cyklade jag till Maxi. Vinden tog i och himlen var svart. Ännu varmt. Motvinden gjorde mig ansträngd och svetten rann till. Maxi var halvt öde, utom vid godishyllorna, där var det livligt och stökigt, karameller och snask på golvet och iver med att fylla sina påsar.

Handlade hushållspapper, 3 st diskborstar, 10 pack allrengöringssvamp, balsam, lakrits- snusmojänger. 2 glödlampor LED. 

När jag lämnade butiken tycktes det ha blivit ännu svartare, kanske en kontrast mot Maxis skugglösa upplysthet. Cyklade bredvid den mörka älven, som bara glänste till under kolbäcksbron och i fjärran. Medvind. For fram. En padda promenerade steg för steg längs med cykelbanan. Små fötter på vårtiga lemmar. Tog av mig kavajen. Cyklade i T-shirt. Ångade. Luften runt mig tycktes samma som min hud. Mättad och mild och utan motstånd eller något som berättade att den fanns. 

Hemma bytte jag fort kläder, ner i slitna mjukisar och urtvättad T-short. Gjorde té. Åt lakritsen. Ser film (Place Vendôme). Gnuggar bort mascaran med knogarna.