Musen.

 Snön yrde och ven. Vi trodde vi hörde gråt hela natten. Vi tystnade, lyssnade, gick till rummen, gläntade på dörrarna och hörde bara djup sömn. Det var det livliga snöfallet utanför som hördes in, som fick ventilationen att tjuta. 

Anko stod vid balkongen, såg snön virvla och piska och dra fram i tjocka formationer. Hon ropar mig till sig, berättar att hon sett en liten mus springa omkring. Hon pekar ut spåren, vi ser de små tassavtrycken längst ut på balkongen. Hon säger att den sprang in bakom lådan och där står vi och ser ut, hoppas se det lilla livet och medan vi står där ser vi fler tassavtryck, hela lådans snötäckta lock har små djup efter små tassar som rusat runt och utanför balkongdörren finns ännu fler och ju mer vi ser desto fler avtryck ser vi. 

En liten mus på en balkong tre trappor upp i ett rusande, piskande snöfall. 

Blåste den upp? Klättrade den på väggen? Slet den sig fri ur en skatas klor och näbb och landade på avdelning 8 balkong? Finns det ett hål i väggen som leder in till gångar där möss lever sina liv?

En liten kämpe tänker vi. Bord vi lägga ut en liten ostskiva åt den att mumsa på? Det pratar vi om men ingen ostskiva läggs ut och larm tar oss bort från balkongen och den lilla musens öde är ännu ovisst, iaf för oss, för den lilla musen kanske har full koll och redan hittat sin väg och styr sitt öde.