Var iväg en kort sväng och fixade lite med den film jag spelade in i somras. Film i Västerbottens lokaler är övergivna under pandemin. Visst skulle de ha varit tomma vilken söndag som helst, men det är en övergiven plats just innan ett förfall.
Det var mörkt när jag gick hem ca kl 16 och därför fick jag känslan av sen kväll. Gick genom busstationen som håller på att överges då ett nytt resecenter ska byggas på andra sidan Blå vägen, på den sida där tågstationen ligger. Inne på busstationen gjorde några människor sig redo för att kliva på en buss, dörrarna ut öppnades och de fick direktiv om hur de skulle kliva ombord.
Gick in på Coop city. Där var det tomt på vissa hyllor, tex där standardmjölk brukar stå och vissa av brödsorterna. Vi var några stycken som tycktes planlöst handla, lite vilsna mellan hyllorna. Som att vi var på väg att överges. Som att vi var övergivna i stunden innan förfallet.
Handlade mjölk, grahamsgryn, ägg, kattmat och lösviktsgodis. Hörde när jag fångade upp godisarna med skopan att de alla var gamla och hårdnat.
På vägen hem blev jag tung i sinnet. Allt omkring mig kändes fjuttigt och tomt. Hungern hade tagit vid och jag skyllde mitt mörknande sinne på den. Hemma fantiserade jag om hur livet hade varit om jag haft ett barn, varit del av en liten familj. Ringde pappa och grattade honom på farsdag. Åt mat och började lämna den sorg som landat i mig. Började glädjas åt att jag köpt godis och att jag ikväll ska se Kong vs Godzilla på HBO max.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar