Väcktes av en mardröm i natt. Jag ville komma ihåg den för att skriva ner den, för den hade gjort mig så rädd. Jag hade efter jag vaknat legat stilla kvar i sängen och försökt känna in rummet, känna om någon var där och även när jag lugnat mig vågade jag inte gå upp och gå på toa. Så jag memorerade drömmen och idag kännes inget av dess skeenden läskiga. Inte den iskalla natten på Holmön som den utspelade sig under. Inte den stora varglika hunden eller den unga mannen som greppade efter mig. Drömmen känns futtig. Tror jag hade ännu en mardröm när jag tillslut fått somna om, men den minns jag inget av. Minns bara att natten fortsatte i en oro och mörkret jag vaknade i. 

En söndag i november.

 Var iväg en kort sväng och fixade lite med den film jag spelade in i somras. Film i Västerbottens lokaler är övergivna under pandemin. Visst skulle de ha varit tomma vilken söndag som helst, men det är en övergiven plats just innan ett förfall.

Det var mörkt när jag gick hem ca kl 16 och därför fick jag känslan av sen kväll. Gick genom busstationen som håller på att överges då ett nytt resecenter ska byggas på andra sidan Blå vägen, på den sida där tågstationen ligger. Inne på busstationen gjorde några människor sig redo för att kliva på en buss, dörrarna ut öppnades och de fick direktiv om hur de skulle kliva ombord. 

Gick in på Coop city. Där var det tomt på vissa hyllor, tex där standardmjölk brukar stå och vissa av brödsorterna. Vi var några stycken som tycktes planlöst handla, lite vilsna mellan hyllorna. Som att vi var på väg att överges. Som att vi var övergivna i stunden innan förfallet. 

Handlade mjölk, grahamsgryn, ägg, kattmat och lösviktsgodis. Hörde när jag fångade upp godisarna med skopan att de alla var gamla och hårdnat.

På vägen hem blev jag tung i sinnet. Allt omkring mig kändes fjuttigt och tomt. Hungern hade tagit vid och jag skyllde mitt mörknande sinne på den.  Hemma fantiserade jag om hur livet hade varit om jag haft ett barn, varit del av en liten familj. Ringde pappa och grattade honom på farsdag. Åt mat och började lämna den sorg som landat i mig. Började glädjas åt att jag köpt godis och att jag ikväll ska se Kong vs Godzilla på HBO max. 

USKA.

 Kanske utbildar jag mig till USKA. Ska bestämma mig i dagarna. Kommunen har ett projekt som gör det möjligt att arbeta halvtid, plugga halvtid och får heltidslön. För att vi ska öka kompetensen. Jag får sen bättre lön. Jag behöver det. 

Blir såklart tröttsamt dramatisk för plugga har aldrig gått bra för mig och jag vill ju göra film och nu kanske det blir ett stopp på att göra film i tre år och det känns oroande och sen allt pluggande. 

Ser hur jag kommer ligga matt och livlös och bara skjuta upp uppgifter och plugg och sen hasa mig till arbetet och göra mina få pass och sen åter landa apatisk i en soffa, på ett golv eller fly ut med vänner. 

Glasbordet.

 Glasbordet kom den dagen då jag väntade på det. En granne gick just ut ur porten då bordet anlände och jag haffade honom och vänlig som han är hjälpte han mig att konka upp bordet till min lägenhet. Jag skämdes över bordet, över köpet, över att jag lyxat ett inköp så onödigt och som sedan var så tungt och inslaget i trä och att jag inte lyxat de hundralappar extra för att få det uppburet utan fick be en vänlig granne. 

Bordet kom på plats. Det är fint. Nu oroar jag mig att katterna ska knäcka det och att de spetsas av glaset i den stund det sker och de dör och hela mitt hem badar i blod ur läckande små fluffiga katter. Har märkt att Montzi tuggar på bordet. Hon tuggar på allt hårt, bordshörn, bordsben, sängstommen m.m. Allt hårt och knaprigt utom torrfoder.

Tredje sprutan.

Fick i onsdags ett sms från mitt arbete om att imorgon, alltså torsdagen, och på fredagen skulle vi kunna ta tredje sprutan på dropp-in på Campus. Blev direkt dramatisk och tänkte att om jag hittills mått sämre för varje spruta hur kommer jag då inte må av den tredje. 

Jag jobbade natten efter den första sprutan och som tur var så var jag då ännu på Covid-avdelningen och den var lugn och vi var två personal och en sköterska så att jag låg däckad och huttrade i en fåtölj gick bra, för hem orkade jag inte gå då. Och jag tog alvedon och den hjälpte efter en timme och då fick jag en timmes lugn innan frossan kom tillbaka och under den timmen då jag kunde vara till nytta var den knepiga farbror som tydde sig till mig alltid uppe och jag satt och fikade med honom.

Efter andra sprutan var jag ledig, låg i min soffa framför en film som jag berättade handlingen högt för mig själv för att avleda mina tankar från smärtan i benen och frossan som satt kroppen i gungning. Jag berättade hur Goldie Hawn skrek och skrek och föll och tjafsade och hur sexig hon var och hur Mel Gibsons rumpa teasades innan den tillslut visades och hur de åkte motorcykel och hur Goldie Hawn skrek ännu lite mer.

Gick dit på Tordagen efter lunch. Fick min spruta. Frågade om jag kommer må dåligt av den tredje när jag mått dåligt av de två första och de sa att så behöver det inte vara och i väntrummet efteråt träffade jag Shoibe från mitt jobb och vi bytte några ord och när min kvart av vila och avvaktan på allergisk reaktion gått gick jag till Ålidhems centrum och handlade mat och godis för att ev bli sjuk och svag. 

På natten vaknade jag och mådde illa. Rastlösa ben som spred sig och blev till frossa och trots att jag knappt kunde ligga stilla visade tempen knappt någon feber och efter nån timme kräktes jag och ca en timme efter det kunde jag åter ta lite alvedon och så somnade jag framåt morgonen och vaknade till en fredags eftermiddag då jag var mycket trött och ömklig och kände mig svag och oanvändbar och i telefon beklagade mig till vänner och syster och mamma över att jag mår så mycket sämre av sprutorna mot Covid än vad jag gjorde av själva coviden och alla tyckte de synd om mig och jag kände mig tapper. 

Slem.

 En vän skickar en bild av sin gulliga unge och på ungen rinner snor. Jag svarar att barnet är sött och slemmigt och min vän svarar att barnet ständigt är slemmigt. Sen skickar vi emojis på temat slem och snor och efter ett tag får jag problem att svälja min egna saliv. Varje ansamling i min mun känner jag av och kväljningarna kommer och salvproduktionen ökar och jag håller handen för munnen och försöker att inte svälja och att inte kräkas och så spottar jag och spottar och spottar i handfatet men saliven rinner till och den ligger på min tunga och jag för den bak i munnen och sväljer och jag får åter en kväljning och så snabbt samma procedur igen.