Horace.

Novemberdagar lika mörka som juninätterna är ljusa. Idag är jag i ide. Sover och vaknar för att äta, somnar om. Är inte sjuk. Bara trött. Börjar morgonen tidigt, med kaffe och rostat bröd med honung. Skivad melon i en skål. Ser sista avsnittet av The Crown på säsong tre. Sen somnar jag. Vaknar. Ser lite på en dokumentär om Ralph Lauren, som jag somnar i. Vaknar, lagar mat, Fish and chips. Skalar några morötter och tuggar i mig, ser lite till om Ralph och somnar om. Vaknar. Messar med Johannes. Jag skriver att snart har Horace fallit och du kan ta hans plats som arrogant obeveklig fanbärare av finkultur. Horace kommer snubbla i en trapp och bryta lårbenshalsen och för de i hans ålder är det början på slutet. Johannes går till Horace försvar, pratar om hans litterära kvalitéer och jag svarar att i vår nutid och framtid finns ingen plats för litterära kvalitéer. Han kommer bli ihågkommen för påsarna under de stora vattniga ögonen. En försvarare av vivören, den typ av man vars övergrepp nästan alla hatar. För de finns de som kommer undan. De som talar till köttet. Ser Persbrandt i expeditionen och skickar mess till Anna-Karin: Jag förstår hur han fick hålla på, han är en stor machobebis, brölar på, så glittrar ögonen till på han, de lyser av barnslighet, av lusta, av sårbarhet, av behov att bli älskad och han förlåts. Om och om och om igen. Persbrandt är lika mycket dramaten som Gunvald Larsson i så många hem på söndagskvällen.  Han spänner sig över så många läger. Horace är ful. Persbrandt är vacker. Persbrandt talar till köttet och köttet är  . .  ja köttet har överseende när det kommer till kritan.

Nattamaten.

Har haft rotsaker i ugn som matlåda. Kålroten såg så deppig ut, så mjuk, kanske ska den vara mjuk, jag vet inte mycket om kålrot, men köpte därför sötpotatis istället.

Sötpotatis, Rödbeta och morot. Samt falukorv. Äter min matlåda någon gång mellan kl 23 och kl 01. Måltiden tar sin tid att äta, larm avbryter och där ligger rotsakerna och blir allt kallare i den turkosa eller rosa matlådan.

I mörkret, i skenet från tv:n och en nödutgångsskylt äter jag. Falukorven och sötpotatisen ser likadana ut i sådant sken. När jag tror jag ska få fast och salt i munnen får jag grynigt sött eller tvärtom. En tugga, en gaffel jag fyllt, först med en falukorv, sen flera bitar sötpotatis, visade sig vara en jättetugga av enbart falukorv, då delar av falukorven fått färg av rödbetan.

Veckan.

Blev förkyld i veckan.  Fick ork och typ energi så jag trodde att jag var frisk när jag åkte med Tyra till veterinären. Tog en taxi och taxichauffören sa att han aldrig blir sjuk för att han äter så mycket socker och honung. Han pratade på hela resan och när vi kom fram sa han att jag var söt och trevlig och att de flesta inte alls pratar i taxin och jag tänkte att det var ju han som pratade, hur mycket tystare kunde jag ha varit egentligen. Men jag log. Log mot honom och det var väl motorn som fick honom att prata och prata och prata.

Tyras problem är mystiska. Eller tarmen mår inte bra. Men varför, det vet de ej. Besöket gick på 5000 kr och jag tog en taxi hem. Solen sken och jag skyndade till Sjukhuset och deras apotek för att köpa kattmedicin. Apotekaren var vänlig och drog en historia om sin systers stora sorg när hennes katt varit sjuk. Hur systern ringt och tjutigt liksom ohämmat. Jag log tillbaka. Köpte även saffran.

Sen gick jag in i Ushindi, en stund senare i Eva och efter det i Amez.

Gick på Ica, handlade, nu minns jag inte vad, för sjuk blev jag igen. Kraftlös och svag och allt blev en dimma och jag såg saker på datorn och det minns jag inte heller vad det var. Sov och slumrade i soffan och i sängen och var vaken från kl 02 till framåt morgonen- samma idag.