Det är sol och blå himmel. Snön ligger frostigt vit och hård, förutom på vägen, där den snö som inte nötts bort förvandlats till brun is.
Jag bakar bröd. Väntar på mitt kaffe. Och jag dagdrömmer om vardagliga saker. Som att gå till VB-museets fik. Äta frukost där en dag, läsa i en bok, se ljuset skina in från de stora fönstren.
Jag tror att jag ska känna ett lugn där, en avslappning och frid. Det kommer jag antagligen inte göra, för det kommer inte kännas som hemma. Men jag tänker att jag kommer kisa när jag ser ut genom fönsterväggen, ser solen blänka i snön som ligger över den lilla dammen och de gamla husen som hör friluftsmuseet till. Solen kanske även skiner in över mig, värmer genom glaset, lägger sig i mönster efter fönstrets utformning på golvet. Hur jag hör espressomaskinen spotta och fräsa medan min kopp görs. Och att jag uppnår harminin. Hamonon. Näää varför? Harmonin stavas det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar