Det var slutet av sommaren, nätterna hade fått en stund mörker. En som var i gänget jag var ute med sa att vårt möte var som i en film. Hon sa att han och jag passerade varann, vänder oss om, går mot varann, börjar kyssas, att jag tog hans hand och vi gick därifrån.

Det var som att det året, den period som slutande den här natten, hade varit en slutspurt, jag hade hånglat, legat i, legat runt. Den morgonen hade en annan främmande man lämnat min säng efter ett två dagars långt one-night-stand, nu var en ny på väg dit.

Jag var 27, blonderad, brun-utan-solad, lösögonfransar och en stickande juicy tube på mina läppar. Han var 21, på besök i stan visade det sig, i ljus kavaj, smala byxor, smal slips och med en äkta djup bränna.

Ute på torget börjar vi prata, han och jag. Han frågar mest om min röst. Frågar om jag varit sjuk nyss. Jag säger att det har jag inte. Full var jag och hade glömt att jag i början av veckan snorat och hostat mig hes.

Vi fortsätter till en park. Han släpper inte min röst, min längd. Han fiskar och jag vet vad han fiskar efter och har bara ingen lust att just han ska veta. Han har inte med det att göra. Så jag låter min axelbandslösa topp bara fortsätta glida ner under brösten. De ploppar fram, jag drar upp toppen när jag förstått att han sett.

Vi fortsätter, nu ljusnar natten. Mitt hem är målet. Jag är så trött så jag lägger mig på trottoaren ett tag. Han föreslår att vi ska gå hem till hans kompis. Det vill inte jag.

Vi hamnar nakna i min säng i dunklet bakom mina köttrosa gardiner. Han för in sina fingrar i mig och blir arg, håller kvar dem, håller fast mig. Han frågar vad det är. Jag har fått en svullnad i mitt underliv, svällkroppar som kommit tillbaka, som ställer till det, som gör mig trång och är en påminnelse om det könsorgan jag aldrig velat ha. Jag svarar att det är inget. Att jag inte vill fortsätta. Jag säger att han gör mig obekväm. Att vi kan sova istället. Så vi ligger där i mörkret och snart är vi igång igen och hans fingrar sticks in i mig. Den här gången håller han fast mig hårdare, skriker. Vad fan är det här? Jag säger som det är, att jag gjort en könskorrigering en massa år tidigare. Han håller fortfarande fast mig, han är stark och vältränad, längre än mig. Har vackra muskulösa fotbollspelarlår, för det är det han har gjort, spelat fotboll.

Han förklarat att jag lurat honom. Jag säger att det har jag inte alls. Jag säger att det hade han inget med att göra. Jag säger att han inte ens bor här, att han bara ville ligga och det var inte som att vi skulle skaffa barn ihop. Han säger att det inte är samma sak, att jag ändå lurat honom. Han är arg och jag gör mig liten, kryper ihop, klämmer fram några torra tårar. Jag är inte ledsen eller rädd. Inte än. Nu vill jag bara ta mig ur situationen. Han är inte redo att gå. Han klär på sig, jag tvättar av sminket. Nu är jag naken och blottad framför honom. Han är påklädd.  Han reser sig för att gå, ska säga hejdå. Han ser på min rumpa, för jag ligger på magen. Han ler, säger att han är trött, att han kanske lägger sig brevid mig. Där ligger han, sträcker ut sin hand och griper om min ena skinka. Han säger: den känns inte som en killrumpa. Jag säger att nej, den är ju inte det.

Vi börjar ha sex. Lampan är tänd, han är så vacker, han ligger där på rygg, med sina musuklösa ben brett i sär, han är vit där badbyxor brukar sitta. Jag har hans kuk i munnen, hans läppar kröker sig. Jag håller på att spricka av kåthet och jag faller ur sängen. Han skrattar och jag försöker låtsas som inget hänt. Han kommer över mitt ansikte och hämtar sedan toapapper så jag kan torka bort det.

Vi sover i min lilla säng, vaknar tidigt båda två, ser ut på den grå dagen, bodde fint då, hade värsta utsikten, älv och hustak med stadskyrkan tronade i horisonten. Han går, vi kramar varann.

Singel igen

I december 2015 blev jag singel igen. Det var inte så att jag gick från ett långt förhållande, utan jag kom från år som nucka. I början var nuckskapet självvalt, sen blev det en vana. Men hösten 2015 blev jag sjukskriven och fick efter tre veckor mer energi och med mer enegi kommer mod. För mod kräver ork. Att jag också var tvungen att uppdatera min mobil för att kunna skaffa försäkringskassans app hjälpte till. Med den uppdaterade mobilen kom tinder in i mitt liv och med tinder kom män, flört och sex.

Idag tog jag en omväg hem efter jobbet. Solen sken, snön gnistrade och kl var två. Gick ner mot älven, där var det krångligt och förvirrande, vägbyggen och avstängningar som gjorde att vägen blev en annan. Framför mig dyker han upp, en man jag dejtade i våras. Han var rar och trevlig och nästan helt oförställd. Men vi blev inte kära i varandra och det enda som var sårat i mig var mitt ego när det rätt fort tog slut.

Nu gick han där framför mig, framåtlutad och i hast. När jag beskrev honom för mina vänner då i våras, då vi dejtade, sa jag att han såg ut som en attraktiv apman. Något med öronen, bettet, de glada ögonen. Nu hade han vantar som förlängde hans armar, kanske hängde de långt ut på handen, eller var förstora, som gav ett nytt apdrag till honom.

Han såg mig inte, han hade bråttom. Jag försökte skynda ikapp, men han ilade på. Efter att själv ilat på bakom honom började jag fundera på om jag var i skick att bli sedd av honom. Trött efter arbetshelgen, lite sömn tre nätter i rad, lite mosig, rätt blank, smink som blivit kladd efter dagens slit, klädd i de gråa mjukisbyxor, gråa hoodie, röda jackan från 70-talet, ica maxi versionen av timberlands, noppig mössa och solglasögon som lämnar röda märken vid näsroten och får mina djupt sittande ögon att se ut att sitta ännu djupare.

Nu var det så att just där, då jag kommit fram till att jag inte ville bli sedd av honom, där fanns ingen väg att svänga av på. Jag hade andan i halsen av tanken på att han skulle vända sig om. Jag sackade efter, han pinnade på, vi fick längre och längre mellan oss, han kom till ett vägskäl, risken att han svänger och ser mig när han ser sig om ökade. Men han pinnade vidare rakt fram, såg sig aldrig om jag jag svängde äntligen ner till älven.