Var hos pappa i östersund i helgen. Jämtland är smått magiskt och resan dit, med tåg, längs med ljungans strandkant var också smått magisk. Förr åkte jag buss genom västerbottens inland, genom granskog och åter granskog, till Dorotea där bussen svängde söderut. Nu blev det tåg till Sundsvall och sedan ett annat tåg rakt västerut till Östersund. En gång i tiden bodde jag längs den tåglinjen, gick folkhögskola i Fränsta. Så genom fönstren såg jag hus passera, hus jag glömt men nu mindes. Blev sentimental och sms:ade Carolina, sen sov jag en stund och vaknade till i Bräcke av att tåget var fullt av nypåstigna. Vi fotade mycket i helgen, pappa, min syster Sanna och jag. I söndags träffade vi en pointer, den fläckiga hunden, den sprang på en åker ute på frösön och luktade efter gödsel, dens ägare gjorde övningar och hade en visselpipa tillhands. De två, damen och hennes hund, såg ut att tycka mycket om varandra. Nu fantiserar jag om en stuga att vara i om somrarna, en i jämtland, på dess gröna kullar, vid dess kalla vatten. Det vore toppen.